Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller mindre på oss, alltefter vår nervkänslighet, men de
utgöra lika litet vårt moraliska och intellektuela värde, som
hjernans kemiska sammansättning gör det. För
kullkastande af denna hypotes likasom den föregående är det
tillräckligt att begrunda vår själsstyrkas makt. Vi kunna
genom vår själskraft allena med öppen panna möta alla
dessa inflytanden och föraktfullt, med högburet hufvud,
vandra midtibland den yttre verldens anfäktelser. När vår
själ är nedtryckt under bördan af en djup smärta, tänka vi
ej mera på hurudan himmelen är, och det är oss likgiltigt
om det regnar eller blåser. När denna samma själ
hängifver sig åt ruset af vissa inre fröjder, tänka vi hvarken
på månaden eller året. När de mödosamma studierna draga
till sig vår uppmärksamhet, glömma vi middagstimman och
sömnen. När frihetens fanfarer genljuda i staden, se vi ej
efter om himlens solvisare antyder februari eller juli månad.
När fäderneslandet är i fara, bryr franska fanan sig hvarken om
datum eller väderflöjel. Den manliga viljan känner ej till
dessa hennes förmenta orsaker. Hjertats djupa rörelser fästa
ej heller större vigt vid dem. Om helsan är af stor vigt
för arbetet och för själens intryck, utgör hon derför icke
denna själs hela tillstånd. Det finnes i lifvet stunder som
äro angenämare och mera förtjusande än de rikligaste
banketter, stunder då man förgäter dessa rätter som utgöra de
omättliga gomarnas vällust, då man glömmer de dyrbara
våningarna, den lysande klädseln, det tomma koketteriet,
då man förgäter hela verlden för inre och större
njutningar . . . De, som känt dessa lyckans ögonblick på jorden,
de veta, att det ofvan den materiela sferen finnes en region
som är otillgänglig för de lägre stormarna, en region der
de själar, som äro intagna af det ideala, mötas i föreningen
med det andliga och oskapade sköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
