Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ande, som endast söker sanningen, befinner sig i ett
högligen isoleradt läge. Han utsätter sig för att bli
behandlad som protestant af katolikerna och såsom
romerskkatolik af de reformerta; de kristna kalla honom kättare
och filosoferna benämna honom kristen. Enligt hvarderas
åsigt måste han tillhöra en sekt, ett system, en skola. Men
vi djerfvas genast uttala den förklaringen, att vi icke
tillhöra någon.
Hvarför skulle vi afhålla oss ifrån att taga det goda
öfverallt der det finnes och att bekämpa det onda öfverallt,
hvar helst vi än möta det? Hvarför vill man förmå oss att
vörda irringen af det skäl att den är gammal? Hvarför vill
man ålägga oss att inskränka oss inom en på förhand
uppdragen cirkel? Hvad betyda dessa stängsel, dessa dogmer,
dessa fanor, dessa nationaliteter? Alltsammans är endast
illusioner. Inga systemer! Den oinskränktaste
sjelfständighet må råda såväl i sanningens eftersökande som i dess
dyrkan. Hvad som störtat en stor mängd själar i
förderfvet, det är denna håg eller ålagda förpligtelse att gå i ett
hjulspår. Man måste visserligen fullfölja en personlig
metod, stödja sig på förut erkända sanningar, känna det
positiva målet för sina studier och ifrigt sträfva efter att
förvärfva sig vetande; men vi förvirras ej af yttre glitter och
dölja icke vår himmel med en fana. Låtom oss efter hand
studera hela naturen under alla dess former och ur alla
synpunkter; låtom oss uppriktigt uttala resultatet af våra
studier, utan att bråka om orden och utan att tvista om
tonvigten eller skiljetecknet. Svalan, som om våren flyger
mot sitt fädernesland, ilar fritt genom rymden; huru skulle
det gå, om man tvunge henne att med sin vinge göra vissa
tecken, att slå med ögonen, hålla en liten fana i sin klo
eller draga en rad af små kulor efter sig?[1]
Denna lära, som vi här uttala, kan betraktas som en
ontologisk teism: menniskans sträfvan efter att lära känna
det absoluta väsendet. Detta är en af den rationela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
