Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhölja hela naturen i en svart liksvepning. Men blott skenbar
och öfvergående är denna dödens seger, ty först natten
öppnar för oss oändlighetens portar. Dagen förminskar vår
horisont, natten vidgar den i det omätliga; dagen inskränker våra
blickar, men natten låter dem fördjupa sig uti verldsalltets
obegränsade rymder. Så hoppas vi att äfven vår död skall
föra oss genom natt till ljuset och öppna för oss portarne till
ett högre och friare lif!
Hvem förmår väl skildra den stjernbeströdda himmelens
prakt, denna lysande skara af strålande och skimrande solar,
som så aningsfullt tindra på det svarta firmamentet och liksom
milstolpar i oändligheten, liksom den allsmäktiges härolder
förkunna hans skapelses gigantiska byggnad!
Med färger af förvillande likhet låter målaren den
strålande månen afspegla sig i sjön eller morgonrodnaden förgylla
de vaknande ängarne: han kan på sin duk för oss framtrolla
urskog, haf, berg, allt hvad som på jorden utmärker sig genom
skönhet eller öfverväldigande storhet — men den nattliga
himmelens under öfverstiga hans krafter, ty huru skulle han väl
vara i stånd att framställa det gränslösa, huru inom en liten
målnings trånga rum för oss upprulla etherns omätliga rymder!
I alla tider, i alla zoner har den stjernbelysta himmelen
uppväckt fröjd och andakt i menniskans hjerta, så snart hon
blott hunnit växa ifrån det råaste barbari; ja de första
känslorna af andakt, den första aningen om den allsmäktige torde
väl hafva uppstigit i hennes själ, när hennes öga försänkte sig
uti det nattliga firmamentets djup och stjerna på stjerna
tindrade emot henne från denna majestätiska döme, hvars hvalf
utbreder sig öfverallt och hvars pelare ingenstädes stå att
finna.
Liksom indianen vid Orinoko låter "Savannernas ande"
bo uti södra korset, så torde väl äfven de vildar, som
samtidigt med hålbjörnarne bebodde de germaniska skogarne, hafva
förlagt sina råa gudomligheters hemvist till den norra
himmelens stjernbilder.
Huru olika är ej jordens prydnad fördelad öfver de olika
länderna; medan detta prålar i yppig skönhet, är ju det der
en bild af den dystra förödelsen — men den stjernbeströdda
himmelen är praktfull vid eqvatorn som vid polerna och hela
menskligheten fröjdar sig åt dess glans. Den allsmäktige har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
