Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planetsystemet upptäckta lagarne voro följderna af en i hela
universum utan undantag herrskande kraft; men redan 12 år efter
hans död föddes den odödlige Newton, som fann den
harmoniska verldsordningen, sådan hans store föregångare hade visat
den uti de till vårt planetsystem hörande himlakropparnes
rörelser, vara verkningen af en allmän verldslag, tyngdlagen eller
kropparnes ömsesidiga dragningskraft till hvarandra, allt efter
förhållandet af deras massor och afstånd.
Med hjelp af denna den högsta fysikaliska lag, hvilken så
väl på himlahvalfvet betingar stjernornas banor som på jorden
kroppars fallande rörelse, vattnets lopp, pendelns svängning och
lodets rigtning, blef det nu möjligt att lösa en mängd de
svåraste företeelser och problemer, som före Newtons tid trotsat
de skarpsinnigaste mathematici och astronomer, att förklara
dagjemningarnes framryckande, bestämma de olika kropparnes
tyngd och massa inom vårt solsystem och beräkna de så
kallade oordningar eller perturbationer, som förorsakas af
planeternas ömsesidiga dragningskraft.
Namnet perturbation torde kanske uppväcka tvifvel om
varaktigheten af den harmoniska verldsordningen och hos en
eller annan alstra bekymmer för att de lagar, som bestämma
planeternas regelbundna banor, slutligen, om också blott i den
aflägsnaste framtid, kanhända blifva besegrade och komma att
hafva en olycksbringande förstörelse till följd — men La Place
har ådagalagt, att äfven dessa perturbationer äro underkastade
en lag, hvilken håller dem inom sådana skrankor, att de lika
litet kunna skada hela planetsystemets bestånd som en enda
varelses existens.
Hans storartade beräkningar hafva visat, att massorna i
vårt planetsystem äro så fördelade, att perturbationerna så
småningom åter upphäfva hvarandra och att derigenom alla vårt
planetsystem vidkommande förhållandens existens för alltid är
utom all fara. Hvilande på mathematikens bergfasta och
oåtkomliga basis har den framåtskridande astronomien vidare
funnit, att vid hvarje annan fördelning af massorna en fullkomlig
omgestaltning af alla vårt planetsystems förhållanden skulle
ega rum och att blott den verkligen förhandenvarande gör en
evig tillvaro möjlig. Huru underbar, huru öfver allt begrepp
stor och upphöjd är icke denna inrättning; hvilket lysande
vittnesbörd aflägger den ej om den allsmäktiges vishet, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
