Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektriciteten och magnetismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärka sig genom styrkan af deras attraherande kraft och
att de liknämniga polerna stöta hvarandra ifrån sig, men de
oliknämniga deremot attrahera hvarandra, med ofelbar
säkerhet leder magnetnålens i norr och söder motsvarande förvandta
pol till sina egna magnetiska poler.
Den magnetiska nålen är icke blott oumbärlig för
sjöfararen, utan gifver äfven fysikern ett medel i händerna att
studera jordmagnetismen i dess fenomener. Åt denna sköna
naturtjenst är en stor mängd öfver hela jordklotet kringspridda
observatorier invigd, ur hvilkas byggnad det störande jernet
omsorgsfullt är uteslutet.
Såsom resultat af otaliga iakttagelser har man funnit, att
magnetnålen väl i alla verldsdelar, på alla haf, på bergens
högsta toppar och i de djupaste klyftor öfverallt antager en
bestämd rigtning, uti hvilken den alltid återvänder, om man
aflägsnar henne derur; men att denna rigtning är olika på
ställen, som ligga flera längd- eller breddgrader ifrån
hvarandra.
Sålunda visar den horisontella nålen nu hos oss alldeles
icke rakt emot norr, utan 17—18 grader på sidan om norr
mot vester, under det den i vestra Asien har en mera ostlig
rigtning och slutligen på många orter noga sammanfaller med
den geografiska meridianen.
Denna nålens afvikelse eller deklination från jordpolen
visar sig, när man anställer iakttagelser i närheten af eqvatorn
rundtomkring jorden, nästan öfverallt olika, men dock så, att
den två gånger blifver ungefär lika med noll och två gånger
uppnår ett maximum af 10—20 grader. Dock eger ej detta
af- och tilltagande rum fullkomligt regelbundet. Om man
genom linier förenar alla orter på en hemisfer, vid hvilka samma
deklination iakttages, så erhåller man derigenom magnetiska
meridianer, som med många olika inre böjningar åt båda sidor
konvergera mot de ideella magnetiska polerna.
Dessa linier får man dock alls icke tänka sig såsom fasta
och oföränderliga, ty en orts deklination undergår beständiga
vexlingar, som omisskänneligt sammanhänga med de dagliga
värmeperioderna och derföre äfven utfalla olika för olika tider
af dagen och året. I allmänhet kan man emellertid säga, att
nålen står vestligast emellan klockan 1—2 middagen och
ostligast omkring klockan 8 på morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
