Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftkretsen i dess förhållanden till växt- och djurverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom t. ex. vattnet och en stor del af den fasta jordskorpan,
under det qväfvet jemförelsevis blott sällan förekommer i
bunden form och hufvudsakligen är inskränkt till atmosferens rike.
Då vår måne alldeles icke eger något lufttäcke, hade väl
äfven vår jord kunnat rulla omkring solen utan atmosfer, men
då skulle den också blifvit en ödslig och död verld, ty allt
hvad som lefver och andas på henne behöfver ovilkorligen
syret för sin tillvaro och erhåller det ur denna aldrig sinande
källa. Man tänke sig de otaliga millioner varelser, som
beständigt inandas och förtära detta lifvets första behof och i
dess ställe utandas den mot det animaliska lifvet fiendtliga
kolsyregasen — och man skall förvånas öfver att, trots denna
oerhörda konsumtion och trots denna eviga förgiftning af
luften, hvartill ytterligare de oerhörda kolsyreqvantiteter komma,
som utandas af vulkaner eller befordras i dagen genom otaliga
gaskällor, den fria luften dock alltid och öfverallt, på de
högsta bergen så väl som öfver hafvets yta och under eqvatorn
så väl som uti polarregionerna, bibehåller samma blandning.
Hvem är väl i stånd att tälja de millioner år, som
förflutit sedan den första lefvande varelse förtärde den första
syreatomen, och hvem att beräkna de massor af kolsyra, som från
gråa forntiden blandat sig med lufthafvet — och likväl
bibehåller det sednare en beständig likformighet och underhåller
lifvets lampa med oförminskad renhet och kraft.
På ett underbart sätt har försynen sörjt för denna luftens
likformighet, som är så nödvändig för hennes varelsers
fortfarande tillvaro och trefnad. Djuret förtär syre och utandas
kolsyra, men i växtens lifsprocess eger ett omvändt
förhållande rum.
Växten är oumbärlig för djurriket, men sjelf skulle den ej
kunna bestå utan den kolsyra, som frambringas genom djurets
lifsverksamhet.
Sålunda herrskar en storartad vexelverkan mellan det
organiska lifvets tvänne hufvudsferer — en vexelverkan, som
uppenbarligen hänvisar på en underbar enhet i den stora
skapelseplanen.
Redan inom det trånga rummet af ett aquarium visar sig
tydligt denna välgörande antagonism mellan växtens och
djurets respiration. Ty ville man innesluta ensamt hafsdjur —
sjöstjernor, mollusker, annelider, crustaceer, sjöanemoner, fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
