Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oceanens majestät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sitt ursprung leder skalden ifrån Gud,
Och jorden ammar honom som en moder,
Hans fantasi vid dina sångers ljud
Sig vaggar stor på dina blåa floder.
Den blinde skalden stod vid hafvets rand,
Der vågen vildt sig bröt mot klippan höga,
Och stolta hjeltar ifrån sagans land
I glans sig tedde för hans inre öga.
Inspirationen spände vingarne
Till flygt att se’n hos blinde siarn dröja;
Och så båd´ Iliad och Odyssé
Med sång ur hafvets blåa sköt’ sig höja."
(FREDRIC STOLBERG.)
Samma mäktiga attraktionskraft, som regerar stjernornas
lopp och tvingar planeterna att i eviga, oföränderliga banor
kretsa omkring solen, verkar äfven på hafvets evigt stigande
och fallande floder.
Du vandrar vid randen af oceanen och fröjdar dig åt
vågornas behagfulla lek. Sakta stiga de upp, störta sig sedan
på hufvudet och rulla fram öfver stranden med angenämt brus.
Så långt ditt öga kan följa hafsranden, upprepar sig samma
fängslande skådespel; det ser ut som om oöfverskådliga leder
af hvita hästar med flygande mahnar störtade i land för att
eröfra det åt den väldige hafsguden.
Och en eröfring är det i sjelfva verket, ty allt längre
framrycka de stigande flodvågorna, och droge du dig ej skyndsamt
tillbaka, så skulle de snart väta ned din dröjande fot.
Slutligen är hela stranden förvandlad uti en gungande
vattenyta, och ännu alltid stiger och stiger den jublande sjön.
— Men liksom af en osynlig hand hejdad i sitt segerlopp
förlamas dess framstormande kraft. Långsamt som den
framryckte, drager den sig äfven tillbaka, och efter några timmar
vandrar du åter torrskodd på samma ställen, der ännu helt
nyligen de påpassliga måsarne under höga skrik bortsnappade
sitt rof ur de brusande vågorna.
Så upprepa sig ebb och flod i evigt regelbunden vexling,
och liksom du vid stranden af Nordsjön beundrar den sköna
företeelsen, glädja sig otaliga folk deråt vid alla den
jordomslingrande oceanens kuster. Eskimåen vid Polarhafvets isiga
stränder liksom tahitiern vid de inbjudande kusterna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
