- Project Runeberg -  Gud i naturen /
44

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oceanens majestät

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kusterna; och om vid de under eqvatorn liggande
Galapagosöarna inga korallbankar anträffas, så tillskrifver man detta
hufvudsakligen inflytandet af den kalla Peruvianska strömmen,
som under den södra hemisferens vinter icke sällan
nedtrycker de denna märkvärdiga ögrupp kringsvallande vattnens
temperatur under det mått, som är nödvändigt för de refbildande
stenpolypernas trefnad.

Otaliga algsporer, ägg och larver vandra förmedelst
strömmarne från ort till ort och förbreda sig småningom öfver vida
sträckor, och många djur, som hänga sig fast vid drifveden,
blifva på detta sätt förda till de aflägsnaste regioner.

Särdeles stort och vigtigt är dock strömmarnes inflytande
på de djupare hafslagrens mättande med atmosferisk luft. I
det de vid ytan afkylda vattenlagren sänka sig, föra de äfven
med sig det syre, som de der insupit, och meddela detta
nödvändiga lefnadsbehof åt de otaliga djur, som bebo de större
hafsdjupen.

Utan kretsloppet i oceanen skulle den med vattnet
blandade luften icke kunna intränga så djupt, och till följd deraf
hafvets afgrunder, der ännu så mången varelse gläder sig åt
sin enkla tillvaro, ej mer kunna nära något animaliskt lif.

Med ett ord: hafsströmmarne intaga i oceanen de
rensande atmosferiska vindarnes ställe, förse alltid dess vatten
med frisk luft och förekomma dess förskämning, i det de
beständigt föra med sig till aflägsnare trakter eller öfver större
sträckor förbreda de ruttnande ämnena, som annars skulle
hopa sig på bestämda ställen. Nu deremot kunna dessa
slukas af otaliga djur och sålunda tjena lifvet i stället för att vara
det fiendtliga.

Äfven oceanens salthalt har hafsströmmarne att tacka för
sin underbara likformighet, hvarigenom det ensamt blifver
möjligt för otaliga sjödjurslägten att fortfarande ega bestånd.
Hafsströmmarne är det äfven, som bidraga till bildandet af
sandbankar, hvarest legioner fiskar vissa årstider anförtro sin rom
åt den mognande solen, som raskare uppvärmer de grunda
vattnen.

Huru sorgligt skulle det ej se ut med oceanens organiska
lif, om icke månen och solen, den förre genom sin
attraktionskraft, den sednare genom den olika uppvärmningen af dess yta,
satte hela den oerhörda vattenmassan i evig rörelse!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free