Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meteoriska nederbörden i dess förhållanden till den organiska naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det genom beröringen med den kalla flaskan afkylda
nästliggande luftlagret måste alltså nödvändigt på kärlets väggar
afsätta den qvantitet af sin innehållna fuktighet, som
öfverstiger dess nuvarande mättningsgrad.
Men den afkylda luften blifver äfven tyngre, hvarföre den
flyter ned längs flaskans sidor. Efter henne strömmar annan
luft, som äfvenledes genom afkylning afsätter fuktighet, och
denna kondenseringsprocess fortfar ända till dess flaskans
temperatur har satt sig i jemnvigt med kammarluftens.
På detta sätt försiggår daggbildningsprocessen i den stora
naturen.
Många, kanhända alla kroppar sänka efter solnedgången i
det fria snart sin temperatur under luftens, isynnerhet under
klara, molnfria nätter, emedan afkylningen då genom
utstrålning raskare försiggår än vid molnbetäckt himmel. Från det
ögonblick, då de afkyla sig under luftens daggpunkt, förhålla
de sig såsom hvarje annan kall kropp, hvilken är omgifven af
fuktig luft: de beslå sig med vatten. Denna de flesta fasta
kroppars starkare afkylning om natten beror på deras
betydligt större värmeutstrålningsförmåga. Derför betäcka sig också
de starkaste värmeutstrålande bland kropparne, såsom gräset,
trädens löf och öfverhufvud växterna, först med dagg, sedan
komma stenarne, marken och slutligen metallerna, hvilka man
ofta ser fria från dagg, ännu då bladen redan äro betäckta
med stora droppar.
Sålunda är det lätt förklarligt, hvarföre under varma
sommaren hvarje klar natt medför en stark dagg och hvarföre uti
den tropiska zonen, der luften innehåller den största
qvantiteten upplösta vattendunster och de jemförelsevis kalla nätterna
nästan alltid äro stjernklara, daggnederbörden på de
värmeutstrålande växterna ofta är så riklig, att man kan jemföra
dess verkan med en måttlig regnskur.
Det är omöjligt att betrakta hela detta förlopp utan att
beundra den vishet, med hvilken de deruti deltagande
kropparnes fysikaliska egenskaper äro kallade att bidraga till
växtlifvets trefnad.
Vore den döda, nakna stenen begåfvad med en större
förmåga att utstråla värme än växten — så skulle den sednare
förgäfves smäktat efter uppfriskning, medan den förre gagnlöst
betäckt sig med fuktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
