Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harmonien emellan jordens och dess invånares utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att jorden under sitt årliga lopp omkring solen icke
alltid vänder eqvatorn mot henne, utan i sned rigtning fulländar
sin bana genom djurkretsens tecken, hvarigenom årstidernas
vexling betingas, är likaledes af en så oerhörd betydelse för
det organiska lifvet, att vi äfven i denna välgörande inrättning
upptäcka Guds finger.
Huru skulle det väl se ut, om det förra vore fallet, om
den lodräta solstrålen oföränderligt hade nedskjutit på Quito
och Guinea, om våra trakter i all evighet måst åtnöja sig med
korta Mars- eller Septemberdagar och båda polerna blifvit
försänkta uti en evig natt. Hvilken odräglig hetta! Hvilken
isande vinter! Hvilket borttvinande af det vegetabiliska och
animaliska lifvet!
Tyskland vore då otvifvelaktigt en vild gletscher- och
snööken, och kunde man under dessa omständigheter ännu tänka
sig menniskan såsom jordens invånare, skulle hon vara
inskränkt till en glödhet gördel, hvars trånga gränser skulle för
alltid dömt henne till en blott djurisk tillvaro!
Men huru herrligt är det ej i verkligheten! Huru blifver
ej genom solens vandring från den ena vändkretsen till den
andra välsignelsen af hennes lifvande värme vidt utbredd öfver
jorden, huru skönt aflösa icke derigenom våren med sina
blommor, sommaren med sina närande axkärfvar, hösten med sin
rikedom på frukter och vintern med sin förtroliga härd
hvarandra under loppet af vårt år, och på huru mångfaldigt sätt
riktar sig ej derigenom menniskans lif!
Blott så kunde menniskan blifva herre öfver jorden och
alla dess skatter, blott så kunde djur- och växtverlden utveckla
sig i tusende sinom tusende former och förläna hvarje zon
ända till de istäckta polerna den mångfaldigaste prydnad!
Icke mindre välgörande på menniskans utveckling inverkar
den omständigheten, att jordens frukter äro fördelade öfver
hela hennes yta, att hvarje zon frambringar andra håfvor och
att hvarje land alstrar sina egendomliga produkter. Funno vi
på ett inskränkt rum förenadt allt hvad menniskan behöfver
till sitt underhåll och njutandet af ett civiliseradt lif — så
skulle hon alltid kommit att qvarstå på vildens ståndpunkt,
hvars inskränkta behof fullkomligt tillfredsställas af hemlandets
skogar eller det närliggande hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
