Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas cellbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sin lifslängd och sina delars aggregattillstånd äro de af en
i sanning förundransvärd olikhet.
Årtusenden hafva förflutit sedan de gigantiska
Wellingtonierna, som lyfta sin hjessa fyrahundra fot högt mot
himmelen, först uppspirade ur Californiens jord, under det
en enda sommarnatt begränsar en svamps flyktiga tillvaro. Våra
dammars conferver och ulver bestå till största delen af ett
grönt slem, som sönderflyter vid den ringaste beröring, under
det ebenholzen nästan liknar jernet i hårdhet och Phytelephas
fruktkärnor täfla med det animaliska elfenbenet.
Huru oändlig är icke gradationen mellan alla dessa
ytterligheter och huru omärkligt och successivt sker icke inom
växtverlden öfvergången genom flera hundra tusen arter, från den
ena formen eller färgen till den andra, från mjukhet till
hårdhet, från det hastigt försvinnande lifvet af en dag till en
lifslängd af flera århundraden. Vi behöfva knappt anföra något
ytterligare exempel på att växternas hela rike blott leder sitt
ursprung från en stor, genomgående idé och att på detta
älskliga naturområde öfverallt blott en och samma grundtanke
afspeglar sig i otaliga modifikationer, hvilka motsvara lika
otaliga modifikationer af klimatet och jordmånen. Men öfvergå
vi från de yttre formerna till betraktandet af växternas inre
organisation, så måste äfven det sista tviflet på deras
innerliga förvandtskap försvinna. Beväpnade med mikroskopet hafva
nemligen botanisterna såsom grundlag för alla, äfven de från
hvarandra mest afvikande, växters byggnad alltid blott funnit
en liten, af en merändels genomskinlig, vattenklar hinna
bildad, rundtomkring sluten blåsa, hvilken de kalla vegetabilisk
cell, och af denna enkla elementarforms så småningom skeende
ombildning har det lyckats deras outtröttliga iakttagelser att
ådagalägga uppkomsten af alla de väfnader, fibrer och kärl,
hvaraf hela växtkroppen består.
Cellens genomträngliga vägg upptager ur sin omgifning
flytande näringsämne, hvilket genom de kemiska processer,
som beständigt försiggå i dess inre, förvandlas till nya ämnen.
Dels använder cellen dessa ämnen till sina väggars näring och
tillväxt, dels förvarar den desamma uti sig för kommande
behof eller afsöndrar dem ånyo såsom obrukbara, för att i deras
ställe åter insupa nya ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
