Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har den omgjutna stammen blifvit qväfd och förmultnad,
så står den numera sjelfständiga slingrarens fantastiska gestalt
rörformig, korkskrufsartad eller annars på det mest nyckfulla
sätt förvriden midt ibland de rakstammiga skogsträden, såsom
ett excentriskt geni bland hvardagliga hedervärda borgersmän.
Äfven för gamla byggnader blifva de slingrande
ficusarterna icke sällan förödelsebringande och påskynda deras
förfall, isynnerhet genom den lätthet hvarmed deras frön slå rot
uti de fuktiga mellanrummen mellan stenarne. Sir Emerson
Tennent omtalar ett sådant träd, som hade valt sin växtplats
på hvalfvet af ett förfallet tempel i Polanarrua på Ceylon och
hörde till den öfvergifna konungastadens största
märkvärdigheter, i det dess stammar nedsänkte sig längs murarne,
alldeles som om deras ved en gång varit flytande.
Hos många tropiska träd, som utmärka sig genom den
betydande höjd, till hvilken de under kampen om ljus och luft
i den täta skogen hafva uppstigit, höjes stammens
motståndsförmåga genom stöd eller sträfpelare, hvilka likt träväggar
strålformigt framväxa vid dess basis. De äro sex till tolf tum
tjocka och utskjuta nedtill fem till femton fot vidt, men
afsmalna ju högre de stiga och sammansmälta slutligen med
stammen tio till tjugo fot från marken. Derigenom vinner
äfven det högsta och smalaste träd en nästan o öfvervinnelig
kraft, under det annars tyngden af dess krona skulle gifvit det
till pris åt hvarje stormil.
Hos våra ettåriga örter, som ej uppnå någon särdeles
betydlig höjd och alltså äro mindre utsatta för vindarnes
våldsamhet, behöfdes det naturligtvis ingen fast, träartad stam,
men äfven här har blifvit sörjdt för tillbörlig motståndskraft, i
det efter stängelns längdrigtning sega fibrer sträcka sig, som
förläna det hela styrka och fasthet. Särdeles utmärkta genom
sina bastfibrers längd och styrka äro vår nordiska Floras lin
och hampa, äfvensom den ny-zeeländska Phormium tenax och
den tropiska zonens musaceer och bromelier, hvarigenom dessa
växter erhålla en sådan seghet att ingen storm kan afbryta dem.
Oaktadt de vid jorden fastkedjade växterna, som blott
ofrivilligt företaga någon rörelse, naturligtvis sakna alla
anfallsvapen, hvilka de äfven så mycket lättare kunna umbära, som de
blott nära sig af luften och jordens safter och hvarken
behöfva list eller våld för att uppehålla sitt lif, så äro de dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
