Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de kanaler, genom hvilka risfälten bevattnas, ymnigt
förekommande växt. Den fäster sina rötter i gyttjan och är
merändels betäckt af flera fot djupt vatten, så att honblommornas
befruktande genom hanblommornas frömjöl blott kan försiggå
på ett fullkomligt ovanligt sätt. Hanblommorna förekomma
uti små kortskaftade, af en gemensam blomskida omgifna
blomhufvuden vid bladens basis: men honblommorna sitta på en
lång, i början som en korkskruf spiralformigt hoprullad
blomstjelk, äfvenledes mellan de en gräsmatta bildande bladen. När
nu befruktningstiden nalkas, visar sig hos båda en väldig
sträfvan efter luft, men under det de små rödaktiga maskulina
blomhufvudena genom en elastisk ryckning slita sig lösa från sina
stjelkar och med snöhvita knappar simma omkring på vattnet,
höja sig honblommorna, för hvilka ett sådant lösryckande från
den moderliga bottnen, som skall bringa de blifvande fröen till
mognad, ej skulle vara lämplig, ända upp till ytan genom
upprullande af sina spiraler. Det är ett intressant skådespel att
se, huru de liksom drifna af en djurisk instinkt vrida och vända
sig åt alla sidor, huru de simma än hit, än dit på vattenytan,
äfven om ej ens den svagaste vindfläkt rör sig, huru de
liksom uppsöka hanblommorna, draga dem till sig och blanda
sig med deras små hopar. Tidigt på morgonen, när
solstrålarne falla på vattnet, drager sig stjelken tillsammans i sina
vindlingar och blomman gömmer sig under bladens skydd; men
knappt har solen sjunkit ner, innan de åter ila upp i stora
skaror. Så snart befruktningen försiggått, drager sig spiralen
fullkomligt tillsammans och blomman sänker sig ned uti
växtens medelpunkt, der det i luften befruktade fruktämnet i
vattnet vinner sin ytterligare utbildning. Hos en obetydlig, såsom
ett besvärligt ogräs föraktad växt se vi sålunda ett verkligt
skapelsens underverk, som skulle vara fullkomligt obegripligt,
om det ej ledde vår tanke på en allsmäktig upphofsman!
Jemföra vi de olika växternas ståndare, finna vi dem på
de mångfaldigaste sätt anordnade och i de mest olika antal,
från ett enda ända till långt öfver tjugo, så att Linné kunde
lägga denna olikhet till grund för de flesta klasserna af sitt
system. Än äro de skiljda från pistillen, än med honom
sammanvuxna, än fria, än förenade med hvarandra i ett eller flera
knippen, än af lika, än af olika längd, än sittande på
blomfodret, än på fästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
