Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
animaliska organisationer, Vid Alpernas snögräns, der man
blott skulle vänta sig en ofruktbar, liflös öken, hoppar ännu
den muntra gletscherloppan och uti de nattliga grottorna glädja
sig insekter och spindlar, ja till och med fiskar och däggdjur
åt en egendomlig tillvaro. Ur hafvets djupaste afgrunder
upphemtar sänkapparaten polyper och sjöstjenor, och stiger man
upp på bergkolossens rygg, ser man lammgamen eller kondoren
beskrifva sina majestätiska cirklar högt öfver dess högsta
spetsar. Ännu mera öfverväldigande blifver det intryck, som denna
lifvets öfverallt utbredda rikedom uppväcker, när vi med
förstoringsglasets tillhjelp utvidga vårt synfält i det oerhörda.
Det stoft, som den glödande Khamsin upphvirflar från
Sahara och utsprider långt öfver den Atlantiska oceanen, visar
sig då fyldt af med kiselskal beklädda exemplar af
mikroskopiska organismer, och uti hvarje vattendroppe i våra sumpar
upptäcka vi en verld af varelser, som röra sig på mångfaldiga,
besynnerliga sätt.
Blott en Guds allmakt kunde kalla denna oändliga
mångfald af varelser till lif och blott den högsta visheten
grundlägga en evig ordning bland hvarandra så oändligt korsande
verkningskretsar!
Öfver hundratusen djurarter äro redan kända af
naturforskarne, och antalet af de ännu okända är utan tvifvel ännu
betydligt större, då hela länder, ja halfva kontinenter ännu
alltid äro tillslutna för den vetenskapliga undersökningen och
zoologen ännu knappt kastast en blick på hafvets lägre djurlif.
För att komma till rätta med detta oräkneliga antal
varelser behöfde man framförallt en systematisk indelning,
hvarförutan minnet skulle hafva förlorat sig uti en labyrinth af
oredigt hopade iakttagelser och facta.
Menniskosjälen uppreser sig dock emot det oordnade och
osammanhängande. Med ordnande förstånd vill han öfverallt
förena det likartade och åtskilja det olikartade, samt känner
såsom jordens herrskare ett behof af tydlig insigt uti hela den
honom undergifna naturen. Ju mera massan af de kända
djuren växte, desto mer framträdde för honom nödvändigheten af
en ledtråd, som satte honom i stånd att med en enda blick
öfverskåda hela området, och ju noggrannare han lärde känna
deras inre byggnad, desto lättare blef det för honom att efter
graden af deras ömsesidiga slägtskap och den större eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
