Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delfinerna rasa uti cephalopodernas leder, och till och med
många vid kusterna lefvande landtdäggdjur, såsom apor, räfvar
och tvättbjörnar, låta blötdjuren väl smaka sig. Kärrfåglar och
kråkor trakta efter sötvattenssnäckorna, trastar och andra
småfåglar efter landsnäckorna. Ostronfiskaren eller strandskatan
har till och med erhållit sitt namn af sin älsklingsrätt och
albatrossen bortsnappar armfotingarne från vattnets yta, så
snart de i skymningsstunden visa sig.
Ett oräkneligt antal blötdjur faller offer för fiskarnes
omättliga glupskhet. Hafsvargen sönderkrossar med sina fruktansvärda
käkar de hårdaste hornmusslor, hvilka han slukar med deras
skal och hus, och den pilsnabbe boniten vet att upphinna
äfven den raskaste hufvudfoting.
En mängd musslor och snäckor begagnas derföre äfven af
fiskrarne till bete, och i norden använder man till detta
ändamål många millioner strandskal, hvilka man uppföder i
"mussleträdgårdar" eller inhägnade, för tidvattnet utsatta sträckor af
stranden, hvilkas botten man belägger med stenblock, hvarpå
strandskalen fästa sig med sitt skägg. Det vigtigaste
snäckbetet, hvarpå hälften af alla kabiljorna på
Newfoundlandsbanken fångas, är emellertid den pilformiga kalmaren (Loligo
sagittata), en hufvudfoting, som fiskrarne till följd af fenorna vid
ändan af kroppen äfven kalla byxfisk. Dessa snäckor uppstiga
blott under den vackra årstiden till ytan från större hafsdjup,
men vid deras ankomst äro flera hundrade sjömän vid
Newfoundlands kuster sysselsatta med deras fångst, som sedermera
skall blifva medlet för ett mycket vigtigare fiske.
Men äfven menniskan förtär en betydlig mängd mollusker,
ty många af dem lemna henne en närande, väl understundom
svårsmält, men dock sällan skadlig föda. De förut omnämnda
djurklasserna stodo ännu på en alltför låg utvecklingsgrad för
att omedelbart reta hennes aptit, så att hon blott
undantagsvis låter en sjöborre, en holothuria eller kanske äfven en
sjöanemon väl smaka sig; men blötdjuren erbjuda redan hennes
gom mången njutning och ätas i nästan alla kustländer, af
hvilka hvart och ett merändels eger sina egendomliga eller
mer än på andra ställen talrika arter. Isynnerhet många vilda
folk lemna molluskerna en mycket vigtig föda, och
eldsländarne, de beklagansvärdaste af alla menniskor, skulle utan de
skålsnäckor, som de lossa från klipporna vid sina stormiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
