Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskarne eller anneliderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Euphrosyne, Eunice, Alciopa, Aphrodite — uppehålla sig i
otalig mängd på hafvets botten, i sanden eller gyttjan, under de
löst liggande stenarne eller i klippornas och polypstockarnes
håligheter. Gömda i bakhåll lura de här på de små
förbisimmande hafsdjuren eller förfölja dem kanske äfven uti algernas
täta snår. Men dervid måste de dock vara väl betänkta på
sin egen säkerhet och icke genom en alltför stor jagtlust låta
föra sig för långt bort från sina smygvrår — ty hafvet är fullt
af deras fiender. Ve den ringmask, som blifver gripen af
hufvudfotingens starka armar eller den mordlystna kräftans klor,
som den glupska ålen får emellan sina tänder eller
strandfågeln uppsnappar med sin långa näbb, han må kröka och slingra
sig så mycket han vill — hans öde är oåterkalleligt!
Jemte de ringmaskar, som röra sig fritt och som måste
anses för de fullkomligaste af sin klass, innehåller hafvet
äfven andra maskar, hvilka bo inhyses uti af dem sjelfva
afsöndrade kalkrör eller i hylsor, som de sammankitta af
sandpartiklar eller snäckskalsfragmenter.
Med sina stenhårda, maskformiga, vid undre ändan blindt
slutna hus öfverdraga serpulerna, hvaraf 23 arter lefva ensamt
i Venedigs laguner, musslorna och kiseln samt framsträcka ur
deras mynningar sina sköna kronor af fint fjäderdelade
gälblad, hvilka tillika tjena till att gripa det förbisimmande bytet.
Men så snart en fiende närmar sig, drager det förskräckta
djuret blixtsnabbt tillsamman sin skimrande fjäderbuske,
försvinner i det otillgängliga röret och tillsluter öppningen med en
fast falldörr, som icke mindre väl och säkert förvarar
ingången än det kalklock, hvilket skyddar så många snäckor för
objudna besökare.
Uti sitt lefnadssätt hafva de i rör boende annulaterna den
största likhet med bryozoernas fastsittande polyper,
rörsnäckorna och fransfötterna; ty alla dessa djur äro fastkedjade
vid hafsbottnen, bero af det byte, som deras hulda moder
hafvet tillförer dem, och draga sig vid hotande fara tillbaka i sina
hus eller i de hålor, som de sjelfva hafva gräft och
förfärdigat. Men huru olika är icke den inre byggnaden af dessa
nästan på samma grad af lefnadsnjutning och
lefnadsförnimmelser stående väsenden! Huru vidt skiljda äro de ej från
hvarandra till sin inre utveckling och åter huru närbeslägtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
