- Project Runeberg -  Gud i naturen /
219

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crustaceerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kokosnötternas söta kärna och derföre har ett ytterst fint och
välsmakande kött.

Crustaceerna tillfoga dock menniskan äfven skada, om
också blott i en inskränkt grad. Med skeppsmasken, detta
förödande blötdjur, förenar sig sålunda den skadliga
borrsuggan uti att förstöra dyrbara kust- och hamnbyggnaders
trävirke, och förgiftningsfall hafva någongång blifvit iakttagna
efter förtärande af eremitkräftans och jordkrabbans kött.

Ett för så mångfaldiga förföljelser utsatt röfvareslägte måste
naturligtvis vara utrustadt med de förträffligaste skydds- och
anfallsvapen.

Såsom de högre crustaceernas förnämsta vapen finna vi
sålunda klorna, som uppkomma derigenom att den yttersta
eller kloleden af en fot är genom en ledgång förenad med näst
det sista ledstyckets sida och bildar en tvådelad klo, hvarmed
djuret kan gripa eller skära. Det på detta sätt omformade
benet har väl nu blifvit odugligt såsom rörelseorgan, men gör
deremot så mycket förträffligare tjenster, antingen det blifver
fråga om att betvinga ett motspänstigt byte eller afvärja ett
fiendtligt anfall, såsom man lätt kan öfvertyga sig genom att
oförsigtigt fatta uti en liten krabba. Enligt regeln är blott det
första, merändels mycket förstorade fotparet försedt med klor,
hvilka blott högst sällan, såsom hos den stora squillakräftan,
fullkomligt saknas. Deremot har flodkräftan, utom sina
mäktiga främre tångklor, äfven mindre klor på andra och tredje
fotparet, liksom i reserv, i händelse de förra genom någon
olycklig tillfällighet skulle blifva obrukbara. Hos ullkrabborna
eller dromierna finna vi äfvenledes de på ryggen fästade korta
bakfötterna beväpnade med klor, icke för att våldsamt anfalla,
utan blott för att listigt smyga sig på bytet. De hålla
nemligen dermed öfver sig en mask af hafssvampar och snäckskal,
för att sålunda oförmärkt närma sig de små sjödjur, af hvilka
de lefva. För samma ändamål försvinner en af Bennett
observerad tahitisk kräfta under ett täcke af sjöväxter och
korallsand. Ryggen är betäckt med styfva, krökta taggar, hvilka äro
af väsendtlig nytta vid fasthållandet af den förrädiska
betäckningen, under det de på långa skaft fästade ögonen skjuta upp
öfver det hopade materialet och skänka djuret den oskattbara
fördelen att se, utan att sjelf blifva sedt. Så snart någon
olycklig, intet ondt anande snäcka närmar sig den beslöjade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free