- Project Runeberg -  Gud i naturen /
234

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig af till att göra väldiga språng. Ostflugans larv (Tephritis
putris
) böjer hufvudet till svansen och omfattar densamma med
de båda munhakarne, sammandrager sedan cirkeln till en
aflång form och lössläpper plötsligt svansen, hvarigenom
hufvudet, hvilket synbarligen ej lätt angripes af migrän, slår emot
osten eller träet och sålunda kastar kroppen i höjden.
Svammerdam såg en gång en sådan larv, som icke var mer än ett
fjerdedels tum lång, på detta sätt hoppa ur en sex tum djup
ask, hvilket är detsamma som om en sex fot lång karl med
ett enda språng kastade sig 144 fot högt i luften, ett
konststycke, hvilket som man vet öfverstiger äfven den
allraskickligaste gymnasts krafter. Med samma färdighet begagna sig
hoppstjertarne af den springgaffel, hvarmed deras abdomen vid
ändan är utrustad. Liksom hos märlorna är detta organ
under tillstånd af hvila vändt med spetsarne mot bröstet och
tillbakaslaget, men kastar genom en plötslig utsträckning bakåt
det lilla djuret högt i luften.

Knäpparen (Elater) har väl så korta ben, att han icke
kan vända sig om dermed, när han ligger på ryggen, men
försynen, som icke lemnar någon af sina skapade varelser utan
skydd, har på annat sätt dragit försorg om honom. Den
första halsringen har nemligen baktill vid bröstet en hornartad
spets, som skjuter in uti en grop på den andra ringen.
Lägger man nu insekten på ryggen, så böjer han hufvud och hals
emot marken, hvarigenom spetsen drages ur sin grop och
lägger sig emot kanten af densamma. Derefter trycker djuret
med ett ryck starkt på kanten, så att spetsen plötsligt halkar
af och som en fjeder flyger ned i gropen, hvarigenom ryggen
slår emot marken och kastar kroppen några tum högt i
luften, så att den åter faller ned på samma ställe. Kommer
insekten ej genast på fötterna, upprepar han sitt salto mortale
tills det slutligen lyckas honom.

Stora gräshoppsben skulle ej hafva varit till någon nytta
för vatteninsekterna, men liksom hos skälarne och
hvalrossarne, hvilka äfvenledes tillbringa största delen af sitt lif i det
flytande elementet, fötterna äro omgestaltade till fenor,
hvarmed de täfla med fiskarne i simning, finna vi äfven hos dessa
insekter fötterna på det förträffligaste inrättade till samma
förrättning. Sålunda se vi att benen hos dytiscerna eller
dykarne icke blott äro breda och afplattade, utan ofta äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free