- Project Runeberg -  Gud i naturen /
245

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saft, som bringas i såret ur en liten blåsa, hvilken står i
förbindelse med gadden. Äfven många myror bita väl först
känbart med sina starka käkar, men böja sedan fram abdomen
för att ur körtlarne låta den saft, som uppväcker smärtan,
inflyta i såret, under det andra för samma ändamål äro
beväpnade med en gadd, som låter framsträcka sig.

Redan våra skogsmyror förorsaka genom sin frätande syra
en obehagligt brännande känsla på huden, men de smärtor,
som derigenom uppväckas, äro obetydliga i jemförelse med de
qval, hvilka många af deras tropiska bröder förorsaka. "Jag
saknar ord", säger Schomburgk, en mycket tillförlitlig
sagesman, "för att beskrifva den smärta, som bettet af Ponera
clavata
(en stor myra, hvars långa kropp är besatt med enstaka
hårstrån, och som lyckligtvis blott sällan förekommer)
förorsakade i min högra tumme. Smärtan meddelade sig
ögonblickligt åt hela kroppen och visade sig sedan häftigast i bröstet,
äfvensom öfver och under båda axlarne. Efter några minuter
var jag liksom förlamad i hela kroppen, så att jag blott under
de ohyggligaste plågor kunde släpa mig fram till nybygget,
men dock ej var i stånd att uppnå detsamma. Man fann mig
sanslös på marken och följande dagen inställde sig en häftig
sårfeber."

Ett stort sydamerikanskt träd (Triplaris americana), med
fullkomligt ihåliga grenar, som blott äro försedda med lika
långt från hvarandra sittande skiljoväggar, är en af de mest
elakartade myrors vanryktade uppehållsort. Ve den
naturforskare, som utan att känna denna egendomlighet vill afbryta
en gren på Triplaris eller också blott stöter deremot, ty ur de
små runda sido öppningarne framstörta genast tusentals myror,
fatta i den yttersta förbittring hans skinn med sina tänger och
ingräfva sin farliga gadd deruti. Vidrörandet af ett
hvitglödgadt jern är icke smärtsammare, och flera dagar blifva
svullnad, inflammation och smärta synliga och känbara.

Högst märkvärdigt är skjutbaggens (Brachinus crepitans)
sätt att försvara sig. Blifver denna lilla, omkring tre linier
långa insekt förföljd af sin store fiende larvjägaren (Calosoma
Inquisitor
), tyckes i början ingen räddning vara möjlig för
honom — men plötsligt hör man en svag knall och en blå,
illaluktande rök bjuder fienden att stanna. Så snart Inquisitor
hemtat sig efter denna obehagliga helsning, fortsätter han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free