Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reptilierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bristen af en egenskap alltid ersättes genom egandet af en
annan. De stora amerikanska leguanerna eller kamödlorna,
som ofta ej kunna fort nog gömma sig för sina mäktiga
förföljare, de olika vilda kattarterna, begagna sålunda sin kraftiga
stjert såsom ett ganska verksamt vapen.
De kröka den framåt emot munnen och piska sedan
dermed åt höger och venster på ett sätt, som till och med
ingifver den hungrige jaguaren respekt, helst dess rand är
besatt med en kam af spetsiga hornplåtar.
När varningsödlan förföljes, springer hon pilsnabbt rakt
fram för att uppnå sin håla, men drifver man henne i
trångmål, blifver hon mycket ond och gör ett tappert motstånd.
En tjock stöfvel biter hon med lätthet igenom och slår häftigt
efter hundarne med den kraftiga, ofantligt muskulösa stjerten.
De flesta mindre ödlor äro begåfvade med en sådan
snabbhet, att de så väl kunna raskt undandraga sig sina fienders
förföljelser som äfven fånga sitt byte i tillräcklig mängd.
Många arter, såsom t. ex. vårt fosterlands vanliga lacerta,
lura på flugor, skalbaggar och myggor i solskenet, merändels
i häckar och buskar eller vid murar; andra, t. ex. geckos,
smyga först omkring i skymningen och hålla till godo med de
många olika insekter, som likaledes först efter solens nedgång
lemna sina gömställen.
Skulle den tröge kameleonten ensamt förlita sig på sina
ben, blefve det honom säkert svårt att tillfredsställa äfven den
mest förnöjsamma mages behof, men hans särdeles
egendomliga tunga ersätter honom rikligt bristen på snabbhet. Det är
högst originelt att betrakta huru han sitter på en gren, som
han omfattar med sina tångartade fötter eller omslingrar med
sin slingerstjert. Till hälften dold under löfvet anställer han
på detta sätt jagt efter de små insekterna. För den korta
halsens skull kan väl det jemförelsevis stora hufvudet blott
röra sig högst ofullkomligt, men ett så mycket vidsträcktare
fält beherrska de långt framstående ögonen, som i sina
oerhörda hålor kunna oberoende af hvarandra skela åt alla sidor.
Under det en af dessa i saffian infattade briljanter kisar mot
himmelen, undersöker den andra jorden eller också vrider sig
det ena ögat omkring, medan det andra stirrar orörligt
framför sig, ja pupillerna kunna så betydligt närma sig den yttre
eller inre ögonvrån, att djuret, liksom Janus, den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
