- Project Runeberg -  Gud i naturen /
347

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måsar, alkar och sillgrisslor, alla gräsbevuxna sluttningar hafva
stormfåglarne och lunnefåglarne tagit i besittning, under det
grupper af hafstjädrar liksom onda andar, hvilka bevaka
ingången till en mörk trolldomshåla, församla sig i närheten af
vattnet på de våta, af vågornas svall djupt urhålkade klipporna.

Vid alla kuster och på alla klippholmar, der blott
passande kläckningsplatser erbjuda sig för dem, i de isfyllda
polarhafven så väl som i de tropiska vattnen, se vi hafvets ränder
på samma sätt lifvade af talrika fågelslägten, och liksom det
ej finnes någon skog, som ej genljuder af deras stämmor,
blandar sig äfven öfverallt deras skrik med hafvets vexlande ljud
och de omkring högbergens klipphjessor susande vindarne.

Men äfven fjerran från allt land, der skepparen trots sina
svällande segel ännu måste hela veckor plöja oceanens ödsliga
engder, innan han uppnår den gästvänliga hamnen, och ännu
hela veckor blott ser himmel och vatten, inställa sig fåglarne
hos honom såsom kära följeslagare på hans annars så
ensamma färd. Öfver den södra oceanens hafsöknar vaggar sig den
kunglige albatrossen, tropik- och fregattfåglarne segla högt i
den mörkblåa ether, som hvälfver sig öfver de tropiska
vattnen, och på sina irrfärder genom nordens isiga vågor åtföljes
hvalfiskfångaren öfverallt af den rofgirige stormfågeln.

Bestiger menniskan de högsta berg, der redan all
vegetation längesedan upphört och blott nakna stenmassor skjuta upp
i molnen, så träffar hon äfven der ett väldigt och kraftigt
fågellif; ty öfver Alpernas och Cordillerernas högsta spetsar
sväfva majestätiskt lammgamen och kondoren, under det
skaror af vilda gäss sträcka högt öfver Himalayas gigantiska
ryggar från det ena landet till det andra!

Så bringa fåglarne öfverallt menniskan glädje och njutning,
och öfverallt, i skogen och på ängarne, på bergen så väl som
på hafvet, skulle hon högst ogerna sakna deras närvaro. Denne
fägnar henne genom sin välljudande sång, den der genom sina
praktfulla fjädrar, och icke blott ögat och örat finna i dem sin
njutning, liksom de icke ensamt äro till nöje och fägnad för
henne, ty äfven inom den materiella njutningens område bringa
de henne mången värdefull gåfva. Den ene lemnar henne sitt
välsmakande kött eller sina näringsrika ägg, den andre sina
tjädrar till skrifpennor, sängkläder eller smycken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free