Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skenbarligen utmattad eller sårad, med hängande vingar
och förlamade ben fladdrar vipan eller sandrullingen
mödosamt bort från nästet. Den bedragne fienden, som säkert
hoppas fånga ett lätt byte, ilar efter honom och aflägsnar sig allt
längre och längre från nästet — tills slutligen fågeln afkastar
masken och med full vingkraft höjer sig fritt i luften till sin
lurade förföljares stora förvåning.
Hvad allt har man ej berättat om dumheten och
kärlekslösheten hos strutsen, hvilken liksom de kallblodiga reptilierna
skulle åt den heta solen öfverlemna utkläckandet af sina ägg.
Uti Afrikas varmaste trakter aflägsnar sig väl strutsen från sitt
näste om dagen; men under den kyliga natten kan man vara
förvissad om att han troget fullgör sina pligter, emedan
strutsslägtet annars långt för detta måste hafva varit utdödt.
Långt ifrån att öfverlemna sina ungar åt sig sjelfva,
lägger han till och med rundtomkring nästet några ofruktbara
ägg, som skola tjena de utkläckta ungarne till föda — en i
sanning underbar omtänksamhet, emedan det hårdsmälta
foder, hvarpå steppen har att bjuda, illa skulle passa för
kycklingarnes ömtåliga magar.
Ungarne följa den ömma modern liksom kycklingarne följa
hönan, och när fara hotar, visar hon sig icke mindre listig
än sandrullingen, utan afleder fienden från rätta spåret genom
en liknande förställning. Med ett ord, man må genomsöka
och mönstra hela den stora fågelrepubliken så mycket man
vill, så skall man öfverallt finna att försynen på ett eller
annat sätt, men alltid på det fullkomligaste, sörjt för slägtets
eller artens säkerhet, så att fågellifvet trots alla dess fienders
stämplingar och förföljelser fortfarande bibehåller och
fortplantar sig.
Oaktadt de flesta fåglar utan vidare möda förtära den
vegetabiliska föda, som i riklig mängd står dem till buds, eller
med raskt angrepp störta ned på det byte, som visar sig för
deras öga — hvarvid de blott sällan skjuta förbi rofvet —
finnes det dock några, som först efter längre bemödanden på
ett mer eller mindre listigt sätt komma till målet.
När lammgamen till sitt byte utvalt ett större djur, t. ex.
ett tungt får, en gammal alpget eller vanlig get, som betar i
närheten af en afgrund, så kretsar han tätt öfver detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
