Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De vänta icke, tills kölden blifvit dem odräglig, och låta
ej så småningom fördrifva sig af den allt mera kyliga årstiden.
Redan innan ett verkligt behof tvingar dem dertill, gripas de
af en märkvärdig oro och förena sig i stora svärmar, såsom
bland andra våra storkar, hvilka vanligen äro så tysta, men
då oupphörligt slamra med näbben, liksom rådslogo de om
den förestående resan. Plötsligt äro de på en enda natt
försvunna för att utföra sina väldiga tåg öfver land och haf och
redan efter några få dagar uppträda långt, långt bort i
Egypten eller Nubien vid den näringsrika Nilens varma stränder.
Der njuta de den tropiska vinterns paradisiska mildhet,
men så snart den allt högre stigande solen gjuter sina
brännande strålar öfver det nordafrikanska landet, vaknar hos dem
ånyo lusten att vandra. Samma oro, som om hösten fördref
dem från våra nordiska trakter, bemäktigar sig dem då ånyo
och de återvända dit, hvarifrån de kommit, för att här helsa
den angenäma våren, som väntar dem med riklig tillgång på
föda och den ljumma luft, hvilken erfordras till ett lyckligt
utförande af kläckningsarbetet. O, huru underbar är icke denna
inre stämma, som alltid visar dem flere hundrade mil till de
regioner, der deras behof bäst blifva tillfredsställda!
Liksom talrika fåglar om hösten lemna oss, återvända
andra vid samma tid till oss från den höga norden eller sträcka
högt öfver våra fält till ännu sydligare trakter.
De isbetäckta sjöarne, de tillfrusna floderna, de af fiskarne
öfvergifna kusterna och de med djup snö betäckta stränderna
uti de hyperboreiska regionerna skänka dem då icke mera
någon föda, och trots deras tjocka fjäderdrägt torde väl en köld,
vid hvilken qvicksilfret fryser, förekomma dem alltför skarp
och sträng. Men så snart dagarne blifva längre och längre
och den växande solen med trolldomsmakt löser vinterns
bojor, rycka åter ändernas, gässens och strandfåglarnes legioner
upp ifrån den aflägsna södern för att fröjda sig åt den
upptinade jordens och de af lefvande varelser uppfyllda vattnens
öfverflöd och uppföda sina späda ungar under det varma
inflytandet af den öfver horisonten ständigt kretsande solen.
Snart hårdnar dock den luckra jorden ånyo för en lägre
temperatur, och efter öfverflöd följer brist; nu svingar sig hela
hären åter upp i luften och flyger till den mera gästvänliga
södern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
