- Project Runeberg -  Gud i naturen /
370

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borde räknas till däggdjuren. Uti sina starka och korta
bakfötter, hvilkas långt från hvarandra sittande tår äro förenade
genom en simhud, eger bäfvern ett par mycket verksamma
åror, under det de fria tårna på hans svagare framfötter icke
äro mindre skickliga till att fatta uti de stammar och grenar,
hvilka han använder till sina byggnader eller hvilkas bark
tjenar honom till föda.

Hos näbbdjuret finna vi deremot framfötternas långa tår
försedda med en öfver dem utskjutande, mycket stor simhud,
under det bakbenen få åtnöja sig med en mindre sådan.
Sålunda är djuret förträffligt utrustadt för simning och dykning,
men då det derjemte äfven liksom mullvaden gräfver djupa
hålor, har den åtgärden blifvit vidtagen, att simhuden, som
annars skulle vara mycket hinderlig, vid gräfningen kan slås
tillbaka. På detta sätt tjenstgör samma organ såsom åra och
skofvel, utan att den ena funktionen står i vägen för den andra.

Beundra vi huru benen i alla dessa fall lämpa sig för ett
vattenlif, så finna vi dem hos flädermössen icke mindre
ändamålsenligt byggda för ett lif i luften.

Framfötternas utomordentligt långa och smala fingerben
tjena här, liksom ställningen på en paraply, till utspännande
af en oerhörd flyghud, som sträcker sig ända till fotens ben
och till och med i de flesta fall äfven förenar bakbenen med
hvarandra. Huru oviga och oskickliga flädermössens
gångrörelser måste vara, då benen hafva en sådan skapnad, kan
man lätt föreställa sig. När djuret sitter på marken, äro
vingarne på båda sidorna rigtade rakt uppåt, under det de båda
underarmarne med den skarpa klon på tummen stå framåt
som knän och med sin bakre ända ställa sig emot höften på
bakbenet, som med dem bildar en vinkel. Vingarne nedhänga
i form af tak på båda sidorna, och på detta sätt kryper
djuret mödosamt fram på marken, liksom om det ginge på knäna.
Att flyga upp från marken är för flädermössen ännu svårare
och för de med stora vingar begåfvade arterna alldeles
omöjligt. De släpa sig derföre fram till en mur eller ett trästycke,
krypa upp på dessa föremål, hvilket de lätt verkställa genom
att haka sig fast med sina klor, falla derefter frivilligt ned och
fånga luft under fallet. Deras organisation skulle naturligtvis
vara högst ofullkomlig, om de alltid måste på detta obeqväma
sätt förbereda sig till sin flygt; men det är blott tillfälligtvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free