- Project Runeberg -  Gud i naturen /
372

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka endast mörkret kallar till lif och verksamhet, och
liksom målaren utrustar sina demoner med nattblackans svarta
vingar, befolkar äfven skalden underjordens dystra förgårdar
med hemska svärmar af sådana djur.

Olyckliga projektmakare hafva redan mera än en gång
plågat sin hjerna med att genom konstgjorda apparater, som
de skulle sätta i rörelse med armarne, efterhärma
flädermössens eller fåglarnes flygt. Hade dessa narrar kunnat laga så,
att deras ben blifvit lätta och ihåliga och att deras
kroppsvigt förminskats till en tiondedel, under det de muskler, som
sätta armarne i rörelse, svällt upp till tiodubbel volym och
styrka, så skulle de helt säkert hafva haft bättre framgång!

Äfven hos några andra däggdjur finna vi rörelserna
understödda genom en flyghud eller snarare genom fallskärmar,
men alltid hafva dessa djur en jemförelsevis lätt och smärt
kroppsbyggnad, ty försynen skulle aldrig kunnat begå det
felet att på ett så onyttigt sätt utrusta en klumpig och ovig
varelse.

Så svingar sig den indiska arkipelagens flygkatt eller
Galeopithecus med hjelp af sin på båda sidorna hårbeklädda
flyghud, som ej kan läggas tillbaka intill kroppen, från det ena
trädet till det andra, och de flygande ekorrarne, hvilka så väl
bebo Siberiens omätliga skogar som Nordamerikas
skogstrakter och södra Asiens öar, begagna en liknande fallskärm för
att kasta sig långa sträckor från den ena grenen till den
andra.

De främre extremiteterna, som hos flädermössen gestalta
sig till vingar, uppträda hos mullvaden såsom utåt vända, för
gräfning skapade fötter, utmärkta genom bredd och styrka,
genom sina korta tår och stora, starka klor, hvilka på undre
sidan äro håliga och sluta med skarpa spetsar.

Med dessa förträffliga skoflar gräfver mullvaden otroligt
raskt sina underjordiska, vågräta gångar. Han går dervid
alltid med nosen före och skjuter på med de små bakfötterna,
som hafva en utmärkt lämplig ställning till att kasta den
uppbökade jorden bakåt.

Alla de regnmaskar och larver, som han under vägen
påträffar, slukar han med glupande ifver, och man kan lätt tänka
sig hvilken mängd af denna ohyra han måste förtära, då intet
djur mindre än han står ut med att fasta. Den nytta, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free