- Project Runeberg -  Gud i naturen /
387

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tio fot breda tungan med största välbehag söndergnuggade och
neclsväljda.

För att tillfredsställa en hvalfiskaptits fordringar måste
naturligtvis denna mästerliga filtreringsapparat hafva
motsvarande dimensioner. Detta är äfven orsaken till den oerhörda
utvecklingen af svaljhålan och det enorma hufvudet, som utgör
ungefär en tredjedel af hela kroppslängden och väl blott
innehåller föga hjerna (hvalen behöfver just icke sysselsätta sig
med matematiska problemer och transcendental filosofi), men
deremot bildar ett för fångverktygen särdeles passande
förvaringsrum, en kista sådan en dylik jätteapparat behöfver.

Huru helt olika, men derför i sanning icke mindre
underbart och ändamålsenligt är ej den store myrsloken utrustad
för att kunna fånga sitt egendomliga byte. Liksom vi hos
hvalfisken snart försona oss med munnens oformliga storlek,
derigenom att vi tänka på hvarföre den blifvit skapad så och
icke på annat sätt, skola vi äfven finna myrslokens långa,
trynformiga hufvud mindre fult, om vi först göra oss bekanta med
denna egendomliga byggnads ändamålsenlighet. Icke heller
han fick några tänder, men väl en ansenlig, minst halfannan
fot långt utsträckbar tunga, hvilken är det hufvudverktyg,
hvarmed han förskaffar sig sin föda. Vill du veta, huru han
begagnar den, så följ honom till de brasilianska campos eller
högslätterna, der det hvimlar af termiter. Han närmar sig en
af de stackar, som dessa de märkvärdigaste af alla
byggmästare uppfört, och klappar derpå med sina väldiga klor, liksom
ville han fråga om någon är hemma. Intet svar — men här
duger det likväl icke att neka — han klappar och klappar,
tills han slutligen slagit ett hål i väggen. Nu komma de
förbittrade termitsoldaterna utstormande hoptals för att fordra
räkenskap af den oförskämde sällen, som likväl, för att fylla
måttet af sin oförskämdhet, utsträcker sin klibbiga tunga långt
ur gapet emot dem. Med vansinnigt raseri rycka de
lättretliga myrorna till storms deremot, men äfven de måste göra
den erfarenheten, att blind ifver endast skadar (de veta icke,
huru litet de med sina gaddar kunna uträtta mot sin fiende,
som blott gläder sig, när hans med tjock slemhinna betäckta
tunga försvinner under deras täta, krälande hvimmel); ty
plötsligt drager han tungan tillbaka och de arma varelserna
försvinna utan räddning i det gapande svalget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free