- Project Runeberg -  Gud i naturen /
404

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven sedan fortsätter den hämndgirige buffeln sina stötar och
kastar med vild glädje sin öfvervunne fiendes lik i luften.

Elgantilopens långa, skrufformigt vridna och spetsiga horn
ingifva den hungrige pantern tillbörlig aktning, och till och
med vår vanlige bock kan bibringa den närgångne ett rätt
ansenligt sår.

Hos hjort- och antilop arterna kan man uppställa såsom
en allmän regel, att när deras horn aftaga i storlek och styrka,
de hållas skadeslösa derför genom en större snabbhet.
Rådjuret och alpgeten kunna anföras såsom exempel, ty under
det deras greniga eller släta horn föga lämpa sig för ett
kraftigt motstånd, utmärka sig bådadera genom en snabbhet, som
öfvergått till ordspråk. Äfven den lille klarögde gazellen,
hvars svaga vapen knappast kunna göra den mordlystne
fienden något nämnvärdt motstånd, upphinnes blott med yttersta
möda af sjelfve vindthunden och springer öfver den torra
ökenslätten med en sådan snabbhet, att han som en fågel tyckes
flyga öfver jordytan.

Giraffen tyckes vid första påseendet vara ett i högsta grad
värnlöst djur, föga egnadt att motstå lejonets eller panterns
angrepp, helst han på de oöfverskådliga, nästan trädlösa
slätter, som han bebor, redan på ett betydligt afstånd förråder
sig genom sin storlek; men i stället för att vara honom till
skada, länder hans högväxta kropp honom snarare till gagn
och gäckar ganska ofta alla den listigt framsmygande fiendens
bemödanden. Ty hans vackra, milda och likväl så modiga
öga är så stäldt, att det till och med kan se bakåt, utan att
djuret behöfver vända på hufvudet eller halsen, och man kan
derföre lätt inse att ett sådant organ måste blifva ännu mera
verksamt, då det sitter på ett högt vakttorn. Liksom alla
steppens djur, hvilka behöfva en god synförmåga för att redan
långt i fjerran kunna upptäcka faran, är giraffen äfven försedd
med nära fotslånga, upprättstående och tillspetsade öron, som
i mörkret utan tvifvel göra honom fullt lika god tjenst som
det skarpa, vidtseende ögat om dagen. Blifver det nödvändigt
att gripa till flykten, så ilar giraffen bort med vindens
snabbhet, men råkar han i en sådan belägenhet att han nödvändigt
måste försvara sig, så slår han så kraftigt bakut med
bakklöfvarne, att sjelfve öknens konung i denna strid icke sällan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free