Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skarpt och gällt genom näsan, de öfriga upprepa det delvis
och i ett nu äro alla försvunna i sina hålor.
Vända vi nu vår blick till en med den höga alpverlden
fullkomligt olika region af jorden — de nordiska och
antarktiska hafvens söndergnagda klippkuster och isomgördlade
stränder, så finna vi äfven här samhällighetens skyddande instinkt
hos valrossarne och skälarne.
Vid vestra kusten af Spetsbergen såg Beechey ofta
hjordar af flera hundra valrossar, som vid randen af drifisen
tumlade om i munter lek och tillkännagåfvo sin lefnadslust genom
ett högt skällande. När de sofva, ligger alltid en på lur och
sörjer genast vid farans annalkande för sin egen räddning;
men då de alltid ligga på hvarandra liksom svinen, så
meddelar sig snart impulsen åt hela hjorden. Deras första
instinktmessiga rörelse är mot hafvet, der de friast kunna utveckla
alla sina krafter. Tumlande öfver hvarandra och ursinniga
öfver dessa obehag störta slutligen alla samtliga hals öfver
hufvud i vattnet.
Äfven i farans stund lemna de hvarandra icke, utan bistå
hvarandra modigt. Martens berättar såsom ögonvittne, att när
hans skeppskamrater öfverfallit en valrosshjord och dödat
några af dessa djur, de andra samlade sig omkring slupen och
med sina långa tänder slogo hål i plankorna under vattenytan,
så att mycket vatten inströmmade, oaktadt manskapet, som
man lätt kan tänka sig, gjorde allt möjligt för att värja sig
med stick, hugg och slag. Andra upplyftade halfva kroppen
ur vattnet och ville in uti slupen. En fattade harpuneraren
med tänderna mellan skjortan och byxremmen och skulle, om
den sednare icke blifvit afsliten, hafva dragit honom med sig
i vattnet. Slutligen måste man vika för deras mängd, emedan
allt flera samlade sig, men de följde slupen, så länge man
kunde se dem.
Den södra hemisferens nu nästan utrotade sjöelefant
observerades i stor mängd af Dampier och Anson på ön
Fernandez och vid vestra kusten af Magellans-land.
Kringströfvande i stora hjordar vältrade sig dessa djur gerna i gyttjan
och sofvo deruti liksom svinen, under det en hade vakt på en
upphöjd plats och vid hotande fara underrättade de andra
genom ett förfärligt rytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
