Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naturforskaren Rengger skildrar hushållningen inom en
stor familj af capucinerapor, som han hade tillfälle att betrakta
vid randen af en stor skog i Paraguay. Den flöjtlika tonen
förkunnade deras annalkande. En gammal hanne med hög
hårkrans på hufvudet gick i spetsen och såg sig försigtigt
omkring genom de högsta trädtopparne. Efter honom följde tolf
andra apor af båda könen, af hvilka tre honor buro med sig
hvar sin unge på ryggen eller under armen. Plötsligt
varseblef en utaf dem ett pomeransträd, gaf ifrån sig några ljud
och sprang upp i detsamma. På ett enda ögonblick var hela
sällskapet sysselsatt med att afslita och uppäta de söta
pomeranserna. Några stannade i detta träd, andra buro två
pomeranser upp i ett annat träd med starka grenar, der de bättre
kunde förtära frukterna. De omslingrade grenen med svansen,
togo en pomerans mellan bakbenen, den andra i händerna och
sökte vid skaftet lossa skalet med en finger. Lyckades detta
icke genast, så slogo de missnöjda och knorrande
pomeransen upprepade gånger emot grenen, tills den fick en spricka.
Ingen öppnade frukten med tänderna, sannolikt för den bittra
smakens skull. — En egen anblick skänkte de tre mödrarne
med sina diande ungar. En utaf dem, hvilkens unge tycktes
vara flera veckor gammal, hade redan under det hon förtärde
sina pomeranser haft mycket att göra med honom. Det unga
djuret kände likaledes lystnad efter frukterna, så att det från
ryggen än kröp upp på en skuldra, än under en arm, än till
bröstet på modern och försökte nappa ifrån henne en bit. I
början sköt hon blott sakta undan ungen med handen, sedan
visade hon honom sin otålighet genom att grina. Men då ej
ens detta gjorde honom mera lydig, fattade hon honom i
hufvudhåret och stötte honom med kraft på ryggen. Så snart
hon hade slutat sin måltid, drog hon emellertid sakta fram
honom och lade honom till sitt bröst. Detsamma gjorde
äfven de tvänne andra honorna, som förde med sig diande
ungar. Beundransvärda voro den omsorg, hvarmed de
behandlade dem, och den moderskärlek, som de lade i dagen genom
ungens hållande till bröstet, genom hans oupphörliga
betraktande under det han diade, genom uppsökande af de insekter,
af hvilka han var plågad, och genom de hotande åtbörderna
mot andra apor, som ville närma sig till dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
