Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd liknande skendöd. I täta ek- och bokskogar med
lummiga buskar mellan de gröfre stammarne, men icke på
Alpernas nakna, af vinden omsusade höjder klättra dessa små djur
omkring, sällan om dagen, utan hellre i skymningen och under
ljusa nätter. De lefva liksom ekorrarne af frukter, nötter och
bokkärnor samt uppsöka icke sällan äfven ägg och unga
fåglar. Regelbundet anlägga de i ett sådant träd en
förrådskammare, sofva bredvid denna sin vintersömn och njuta hvarje
gång de uppvakna af sina skatter.
Hvarföre har månne detta intressanta sömndjur blifvit
begåfvadt med denna förmåga att utan sorger och möda
medvetslöst låta vintern gå sig förbi, under det så många af dess
anförvandter under hårdare vilkor sjelfve måste draga omsorg
för skydd mot kölden? Hvarföre har vår gräfling sin
vintersömn, under det den med honom beslägtade järfven framlefver
den vida skarpare nordiska vintern utan någon sådan? En
djupare orsak finnes naturligtvis dertill, men ännu har det ej
lyckats någon forskare att förklara densamma. Liksom så
mången annan hemlighet uti skapelsens mysteriösa, men oändligt
ändamålsenliga system väntar denna oupplösta gåta ännu
alltid på sin (Edipus.
Äfven hos däggdjuren, liksom hos djurverldens lägre
ordningar, finna vi merändels en öfvervägande grad af lyckliga
känslor. Så länge de äro friska och kunna fylla sina inskränkta
behof, fröjda de sig äfven åt sin tillvaro, och då de andliga
förmögenheterna hos många bland dem stå på en högre
utvecklingsgrad än hos fåglarne, så äro de sannolikt äfven
begåfvade med en större förmåga att njuta ögonblickets fröjder.
Trögdjuret på sin omslingrade gren gifver ofta sitt inre
välbehag tillkänna genom ett fortfarande, sakta knorrande läte,
och de sällskapliga flädermössen, hvilka man egentligen blott
skulle kunna tilltro ruinernas melankoli, njuta lifvet rätt
lyckligt på sitt sätt och flyga ofta om dagen, då de icke blifva
störda, lifligt omkring under beständigt pip eller hvissling,
ömsesidigt jagande och lekande med hvarandra.
Delfinens munterhet har öfvergått till ordspråk och blifvit
besjungen af många äldre och nyare skalder, ty hans lifliga
hjordar åtfölja ofta skeppets lopp under flera dagar och
afbryta en lång sjöresas enformighet genom sin utomordentliga
liflighet. Liksom om de ville håna den snabbaste seglare, ila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
