Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ej nog med att menniskan fattar den oändliga
sinneverlden i alla dess hvarandra korsande banor och
vexelverkningar; äfven uti sin egen själs hemligheter nedtränger hon
med klart lysande fackla, lyssnar till alla sin själs rörelser och
bär inom sig den domare, som dömer öfver alla hennes
handlingar och känslor.
Ett underbart organ — hjernan — är sätet eller hemmet
för dessa så undransvärda förmögenheter, förmedlaren mellan
kropp och själ, mellan den materiella och immateriella, mellan
den yttre och inre verlden. Här thronar viljan, hvars
befallningar med elektrisk snabbhet genombäfva hela vår kropp
eller med orubblig fasthet tygla våra böjelser; minnet, som åter
för det närvarandes spegel framrycker längesedan förflutna
dagar; fantasien, som med sina evigt vexlande bilder förskönar
vår lefnadsstig; förståndet, som forskande intränger uti
företeelsernas djup och sammanlänkar orsaker och verkan; lynnet med
sina tusenfaldiga lidelser och känslor!
Huru liten är ej hjernan — och dock huru oändligt stor
sferen för dess verksamhet! Af huru många tankar och bilder,
beslut och intryck genomkorsas den ej under loppet af en enda
dag! Och liksom öfver oceanens sköte solsken och skugga,
storm och vindstilla evigt omvexla, i det här en spegelblänk
yta utbreder sig, der den ena vågen tornar sig upp på den
andra — så vexlar det äfven utan rast eller ro inom detta
aldrig hvilande organ, uti hvilket gudomliga krafter, höga utkast
och den renaste sträfvan efter ljus och sanning äro inbegripna
i en evig strid med de förderfligaste lidelser och de uslaste
begär.
I hjernan utkläckas de afskyvärdaste förbrytelser och de
gräsligaste missgerningar; här spinner mördaren sina planer
huru han skall utdela den dödande dolkstöten, utan att
illgerningen återfaller på honom sjelf; här öfverlägger baktalaren
huru han säkrast skall kunna tillintetgöra sitt offer; men här
är det äfven som en Newtons rena själ öfvertänker de lagar,
hvilka ordna himlakropparnes kretslopp, som en Shakspeares
geni utbreder sina underbara vingar för att på tiljorna, som
betyda verlden, för oss framställa bilden af hela menskligheten,
som Stephenson, den store omstörtaren, uttänker det brusande
lokomotivet, hvilket obarmhertigt skall förjaga medeltidens sista
spöklika fantomer ur deras innersta smygvrår, som en Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
