Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segel ända till deras aflägsnaste smygvrår, träffar med
dödande harpun, fångar med kroken eller omhvärfver med
olycksbringande nät.
Hon saknar mullvadens för gräfning byggda fötter — men
sänker dock sina konstlika schakter djupt ned i jorden och
gör sig till herre öfver dess förborgade skatter. Med spaden
och plogen förvandlar hon jordens yta till åker och tvingar
den att betala sig en riklig tribut af sina frukter.
Förgäfves hämma floder och berg hennes lopp — hon
spänner sina bryggor öfver den forsande floden och spränger
sin tunnel genom den motspänstiga klippan.
Förgäfves gör henne skogen markens besittning stridig,
ty med skarp yxa bringar hon urskogens jättar på fall och
lägger deras stolta kronor i stoftet. Och samma hand, som
förhjelper henne till denna makt och herravälde, aflockar
strängen dess ljufvaste toner, framtrollar med förvillande sanning
alla naturens bilder på duken och förädlar den råa marmorn
till en Apollos gudagestalt eller en Veneris skönhetsideal!
Då de främre extremiteterna ensamt hos menniskan äro
befriade från lokomotionsbestyret, som uteslutande faller de
bakre lemmarne till last, så är hon äfven det enda väsende,
hvilket är bestämdt för den upprätta gången.
Redan hos chimpanzén eller orangen, om hvilka Buffon
oriktigt påstod att de alltid gingo upprätta, till och med när
de hade en tung börda att bära, är bäckenet af en helt
annan beskaffenhet än hos menniskan. Till och med hos
orangen, der höftbenen dock äro starkast utvecklade, finner man
dem mycket längre, men derjemte äfven mycket svagare än
hos menniskan. Dessutom äro de flata, så att deras väggar
nästan ligga i jemnhöjd med korsbenet, under det de hos
menniskan icke blott äro böjda utåt, utan äfven framåt och
derigenom bilda en halfcirkel, som vid den upprätta
ställningen är af väsendtlig nytta till bålens understödjande. Denna
bäckenets beskaffenhet visar tydligt, att liksom menniskan är
bestämd för den upprätta gången, så äfven apan att gå med
sänkt kropp på fyra fötter.
Apans fot skiljer sig väsendtligt från menniskans
derigenom att den blott till sin bakre del öfverensstämmer med
densamma, men deremot till den främre med handen. Tårnas
och mellanfotbenens större längd och rörlighet göra väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
