Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under denna debatt i konseljen hände det en gång,
att konungen utfor emot mig i häftiga ordalag, liksom
skulle jag vara orsaken till hela denna affären. Detta
ansåg jag mig icke böra lämna utan svar, och jag bad
därför att få fästa konungens uppmärksamhet på, att
kronprinsen hade själf i regeringen föredragit frågan, och att
jag icke haft annan del däri, än att jag kontrasignerat
beslutet, hvilket var min ovillkorliga skyldighet, så snart
det icke innefattade något stridande emot grundlagen.
Konungen sade då: »Det är sant, förlåt Ulfsparre, det är
icke ert fel.» I detta skick stod saken, då den 31 juli
om morgonen major Odencrantz kom till mig och
underrättade mig om att bolaget, som nu väntat på decision i veckor
och månader, under hvilken tid den för uppförandet af
byggnaden lämpligaste och förmånligaste årstiden förgått,
icke längre kunde eller ville vänta utan hade ålagt honom
att dagen därpå åter fortsätta byggnaden och det efter gamla
ritningen, såframt icke han innan klockan 8 på morgonen
den dagen fått den nya ritningen fastställd. Samma afton
var det konselj; jag tog då åter med mig den olyckliga
ritningen för att ännu en gång försöka få den af konungen
påskrifven. När jag kom in i konseljen, var konungen vid
ganska godt lynne, hvilket gaf mig
en ehuru svag
förhoppning att lyckas; men så snart jag öppnade min mun och
nämnde basarbyggnaden, var det på en gång slut med såväl
det goda lynnet som med min förhoppning. Konungens
uppsyn mörknade, och han vred sig fram och tillbaka
i fåtöljen. Jag sade honom, att byggandet ovillkorligen
skulle åter företagas klockan 8 morgonen därpå efter
gamla ritningen, om icke dessförinnan den nya vore fastställd,
och jag bad konungen, så bevekligt jag förmådde, besinna,
att då blefve byggnaden 14 alnar hög, i stället för att H.
Maj:t nu hade i sin makt att få den endast till 9 alnars
höjd, om H. Maj:t ville påteckna ritningen, men allt var
förgäfves; jag fick aldrig annat än det gamla svaret:
»Nej, jag vill det icke», och med det svaret måste jag gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
