Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
på tredje dagen skulle det ske, då festen rasade som vildast
och vakter och soldater voro rusiga av öl och vin. Men hur?
Åh, därför viste Benranglet råd.
Under eftermiddagen smugglade flickan till vakterna så
mycket vin hon kunde komma över. Och de redan förut
druckna soldaterna klappade henne under hakan, kramade henne om
livet och kallade henne sin »lilla söta vän». Och stiligare flicka
än hon fanns icke på Tysklands jord. Och Clärchen log och
fyllde i bägarna. Hon visste nog vad hon gjorde. Hon skulle
äkta en riddersman så båld, och tvi för alla druckna soldater!
Mot kvällen hörde hon ett par vakter skämtande säga:
— Om några timmar skall långe svensken föras upp att
torteras. Det skall bli en lustig syn. Undrar om han kommer att
vråla mycket.
Det klack till i hennes hjärta. Kallsvetten täckte hennes
panna och hon kände sig nära att svimma.
Nu måste det ske. Så fort som möjligt. Annars blev det
för sent, och den ståtlige svensken var förlorad.
Hon fyllde ännu en gång vakternas bägare till randen. Så
hämtade hon vattenflaskan och fatet och gjorde sig i ordning
att gå in i Benranglets håla.
I gången var det mörkt och tyst. Redan hade soldaterna tagit
sig så mycket till bästa att de lågo snarkande här och var i
gångar och trappor. Hon spetade försiktigt över dem,
öppnade dörren till fängelsehålan och trädde in.
Då flickan öppnade dörren, satt Benranglet på halmbädden.
Under två långa timmar hade han suttit så, väntande,
lyssnande, otåligt, så att han måste göra våld på sig för att icke
springa upp och sökte spränga dörren. Festens brus och larm
trängde svagt ned i hans håla. Han hörde tärningarnas rassel
och soldaternas skratt och svordomar utanför. Det var på
tredje dagens afton, och han visste att snart var timmen inne,
då han skulle föras till pinbänken.
Den gode ryttmästaren såg bister ut. Pannan låg i djupa
rynkor, ögonbrynen voro hopdragna, och de buckliga testarna
vid tinningarna stucko ut, tillrufsade efter alla gånger
Benranglet rivit sig i skallen under funderingarna på en lyckad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
