Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IV. Kärringen i hölasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
— Det blir utmärkt, löjtnant! Den kommer icke
Pappen-heims kroater att stjäla ifrån oss.
— Måtte mina luktorgan stå ut! suckade löjtnanten och
vände sig bort.
General Falkenberg betraktade med förtjusning det eländiga
stallet med dess invånare.
— Nu, min gode man, skall du få göra en briljant affär,
yttrade han och slog den förskrämda bonden på axeln. Jag
skänker dig våra präktiga hästar med sadlar, remtyg och allt,
och i utbyte får jag din utsvultna kamp, din söndriga kärra
och den här ruttna halmen.
Bonden stirrade med vidöppen mun.
— Och dessutom ... Hör du, har du någon kärring? återtog
Falkenberg.
— Ack, min stackars gumma dog för ett par år sedan,
svarade bonden utan att begripa det ringaste.
— Det var ju sorgligt. Men några gamla kjolar och koftor
efter henne har du väl?
— En hel kista inne i stugan.
— Nå, det var utmärkt. Då ska’ vi undersöka den.
De lämnade stallet och trädde in i den låga stugan.
Var ladugården eländig, gjorde kojan ett nästan ännu
bedrövligare intryck, överallt smuts, trasor, den djupaste
fattigdom. På golvet av stampad jord sprungo några höns omkring
och i vrårna bökade ett par magra svin. Invid ena väggen
stod en söndrig fållbänk och i den låg ett slitet fårskinn, vilkets
rörliga smuts kom Hjelm att rysa. Under fönstret, som
saknade rutor, och där till skydd mot blåsten och regnet gamla
lumpor och papperslappar voro stuckna i hålen, var placerat ett
rankigt bord, vaktat av två trebenta stolar, över tegelspiseln
hängde en järngryta, varur vidbränd gröt doftade.
— Stackars arma satar, tänkte Falkenberg. Att leva i
sådant elände! Dag ut och dag in och aldrig kunna tänka sig
skymten av en ljusare framtid. Hund åt alla, slav under varje
starkare näve, alltid slagen, hånad, kastad på sophögen, hur
kan man begära att en verklig människa skall kunna fostras av
ett sådant material! Hur finna stolthet, självförtroende, mod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
