- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
61

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - V. Kapten Lars' strid med skinkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

kvar... Undrar just var han håller hus nu? Han sitter
naturligtvis på en vinstuga i Magdeburg med en flicka på sitt knä,
en bägare framför sig och berättar de hemskaste och mest
underbara historier för de goda borgarna... Ja, han har det
bra, Benranglet. Men vi! Potz tausend Donnerhölles
Pappen-heimar! Jag står icke längre ut i denna eländiga källare, dit
fiendernas övermakt och vår egen lysande tapperhet kastat
oss...

Kapten Lars höll inne och pustade ut. Hans korpulens tillät
icke något längre föredrag. Han promenerade fram och
tillbaka på stengolvet och försökte hålla händerna på ryggen.
Men detta tillät icke heller hans korpulens. Hans bakdel hade
nämligen antagit en sådan fyllig rundning, att kaptenen, då
han lade händerna bakom sig, endast kunde snudda
fingerspetsarna vid varandra.

Stjernstråhle stod lutad mot väggen i ett hörn, tyst, stukad,
förvånad över det vältalighetsprov kaptenen avlagt.

— Ett gott rostockeröl måtte icke ha en sådan tyngande
inverkan på den mänskliga intelligensen, som folk påstår,
tänkte han för sig själv.

På fem dagar hade de två svenskarna icke hört något
dundrande på dörren eller märkt något livstecken från kavaljererna
och äventyrsriddarna. Men de misstänkte, att de höllo vakt i
gången och lågo på lur utanför.

Kapten Lars drog några diagonaler till över golvet,
brummande, småsvärjande. Plötsligt stannade han framför
Stjernstråhle, högg honom i ärmarnas puffar och röt med
stentors-stämma.

— Unge man! Vad ska’ vi göra?

— Vi kunna ju spela krona och klave.

— Spela krona och klave! Det ha vi ju gjort nu vareviga
dag från morgon till eftermiddag, då solen går ned och man
får ligga på rygg och filosofera. Jag har spelat från dig en gång
alla dina pengar, och du har spelat från mig alla mina pengar,
och aldrig kunna vi ju vinna något från varandra av vår
gemensamma kassa. Men inte kunna vi dricka öl häller
dagarna i ände.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free