Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VI. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Den tjocke tittade förvånad på sin kamrat.
— Hörde du? viskade han. Denna röst! Det var en
underbar likhet.
Nu kom juden fram till dem med näsan hängande över
väskan, vari han hade sin tobak.
— Hit med en påse virginskt! Hör du inte, judyngel?
ropade den tjocke.
Juden såg upp.
— Vad nu! höll både han och den tjocke soldaten samtidigt
på att utbrista.
Men juden, som i första blicken ryckt till av häpnad,
blinkade med vänstra ögonlocket och lämnade med en bugning
den tjocke en tobakspåse.
— Feineste tabako von das Virginialand! Kut und pillich!
Men så tillade han viskande: Följ efter mig till utkanten av
lägret, där kunna vi prata ostörda.
Sedan gjorde han helt om och trängde sig genom mängden,
allt under det han ideligen skriade:
— Kut und pillich tabako von das Virginialand! Kep, meine
Herren Soldaten! Kep!
Då de uppnått de yttersta tältraderna, utanför vilka endast
några vakter gingo och postade, vände sig juden om och såg
efter att den tjocke soldaten och hans kamrat fanns bakom
honom.
Han gick till dem och drog dem ned i en mörk skansgrop.
— Hur har du kommit hit? viskade han, i det han med
handen vinkade åt dem att huka sig ned.
— Nå än du själv, Benrangel? Det förefaller mig icke
mindre underbart, svarade den tjocke.
— Det är en lång historia, kapten Lars, yttrade juden, som
icke var någon annan än Benranglet. Nära hade varit, att du
aldrig sett mig åter, och att mina benknotor, sönderskurna och
rådbråkade, ruttnat i gyttjan i en vallgrav.
— Och jag som trodde att du nu som bäst satt hos någon
tavernare i Magdeburg med en stånka öl framför dig och en
flicka på ditt knä.
— Jo, vackert! Flickan hade jag nog; men ölet! Det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
