Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VI. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
måste vi ha. Clärchen var alldeles genomfrusen, så att jag
trodde flickan skulle bli sjuk. På värdshuset låg pigan sjuk i
barnsäng till minne efter en ädel riddares besök nio månader
förut, och tavernaren och hans kroknästa kärring svuro ve och
förbannelse, medan de svettiga och ursinniga serverade
gästerna. Jag dukade upp en historia om att Clärchen var min
syster, att vårt hem blivit bränt av fienden, att jag själv var på
väg till Pappenheims läger... och slutet på visan blev att
Clärchen stannade kvar för att ersätta den barnafödande
pigan. Jag tyckte nästan det var synd att lämna den vackra
Clärchen i den kroknästa kärringens våld, men det var nu intet
annat att göra. Och jag uppmanade henne att i allt sköta
pigans göromål. .. utom förstås i denna sista uträttning. Men
innan jag gick, rynkade jag bistert ögonbrynen inför
tavernaren och hans kärring och slog på min pamp och svor att
Pap-penheim och hela hans här skulle taga honom och hans hus,
om det minsta ont tillfogades min syster. Sedan tillhandlade
jag mig av en jude denna praktfulla, smutsiga kaftan och denna
gula hätta och, efter att jag för en dryg summa pengar även
övertagit hans varulager, blev jäg en schackerjude. Sedan har
jag strukit omkring på vägar och stigar, till dess jag kommit
hit till lägret, för att passa på något tillfälle, att smyga mig
in i Magdeburg. Men hur det skall gå till, är mer än jag vet.
Har du något förslag, kapten Lars?
— Nej, inte ens ett halvt, svarade denne. Vi ha till att börja
med tagit tjänst som simpla soldater i Pappenheims armé
under en kapten med ett så krångligt namn, att jag skulle vricka
min tunga, om jag försökte uttala det, Stjernstråhle, vilken är
språkkunnig, som tysk, men jag, som knappast kan mer än
fem ord av denna väsande tyska, måste utgiva mig för en
svensk desertör. Först tänkte visst kaptenen låta skjuta mig,
men jag svor med tillhjälp av tolk ett så oblidkeligt hat till
Gustav Adolf och allt vad svenskar heter, sade att jag rymt för
att undgå bliva hängd, därför att jag i en bondgård vridit
nacken av några usla höns och till betalning slagit den
skällande bonden på munnen — svor så fruktansvärt, att kaptenen
trodde mig och stack in mig i sitt kompani. Han tänkte visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
