- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
84

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VI. Mannen med den gula hättan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

— Jo visst! öppna porten ögonblickligen! kommenderade
Falkenberg.

— Nich so hitzig general! Kapten Lars Berg och löjtnant
Stjernstråhle befinna sig också i lägret. De anhålla även om
att få slippa in.

— Men hur skall det gå till!

— Jo, på det här sättet, general: Håll tre starka rep och
sex soldater i beredskap dag och natt... Men visa er icke så
mycket, general! Man ger akt på oss från lägret...

Generalen kröp ned bakom muren, så att endast hatten och
ögonen syntes ovanför.

— Och så, när ni få se oss komma springande över bron,
släng repen över, vi fatta tag, och allt skall gå som en dans
eller rättare som en himmelsfärd.

— Bravo! Ja, den planen är icke outförbar.

— Men nu måste jag gå, general. Kasta ned några slantar
på bron, så skall jag singla upp några tobakspåsar, så de se
att handeln går bra.

— Ja, den Benranglet, den Benranglet, han är då
sannerligen både förslagen och djärv! yttrade general Falkenberg,
sedan juden vänt dem ryggen och gått tillbaka mot lägret.

Pappenheim, omgiven av flera officerare, avvaktade judens
återkomst från expeditionen.

— Nå, hur lyckades det? frågade han bistert.

— Ganz kut, ganz kut, ers nåd, svarade Benranglet.

— Och du lyckades lura ur soldaten några yttranden?

— Ja, jack talede ganz lang mit honom.

— Jag såg det.

— I början var han litet tvär, men så skänkte jag honom
på köpet åtskilliga buntar tobak och då blev han mera
meddelsam.

— Bravo! Det var förståndigt gjort, i synnerhet av en jude.
Nå vad sade han?

— Han skröt över stadens starka murar.

— Ja, det kan jag tro. De goda borgarna föreställa sig, att
den är absolut ointaglig, men jag skall visa dem annat,
yttrade Pappenheim och rynkade ögonbrynen. Nå vidare?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free