Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VI. Mannen med den gula hättan - VII. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
— Pojken måste räddas till varje pris! skrek Benranglet,
grep honom och lyfte upp honom på sina starka armar.
Kapten Lars hade redan fattat ett av repen. En knyck! Och
den tjocka kaptenen singlade upp efter muren som en
mjölsäck. Men innan dess hade en Pappenheimsk soldat hunnit fram
och med sin pamp skurit en bastant skiva ur kaptenens bakdel.
Benranglet, som hade sin värja dold under kaftanen, högg
ned soldaten med ett tag. Så surrade han ett rep om livet på
den medvetslöse Stjernstråhle, slog på en tiondels sekund en
knut, och så gick Stjernstråhle till väders.
ögonblicket efter hade Benranglet fattat sitt rep och
hissades upp. Men nu var hela den Pappenheimska skaran framme.
Vakterna på muren sköto på den, men det hjälpte ej. Juden
skulle spetsas! Juden skulle huggas ned! De anade, att han
var förrädaren. Och ursinniga av harm störtade de på honom
för att sticka honom mot muren.
Vakterna drogo i repet och soldaterna körde pamparna mot
den mellan himmel och jord dinglande Benranglet.
— Kila på, däruppe! Man hugger benen av mig! röt
Benranglet som hängde likt en oformlig orm.
I nästa ögonblick var han över muren.
Och soldathopen däruppe jublade:
—Hurra! De äro räddade!
VII
GRETCHEN
Innanför de små blyinfattade rutorna i ett litet
envåningshus i hörnet av Peters Skoflickares gränd och Bürgerstrasse i
Magdeburg satt Gretchen och sydde.
Nålen gick icke rapp. Gång på gång tittade flickan ut
genom fönstret, på vilket solnedgångens guldreflexer lyste. Så tog
hon några styng i den vita lärften, som skulle bli till skjortor
åt far. Men snart därpå lät hon handen falla, såg åter ut
genom fönstret och försjönk i drömmar.
Hastigt spratt hon till. En svag rodnad steg upp på kinderna
och hon lutade sig intill fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
