Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VIII. En natt i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
tit och skällt i tre dagar, alldeles som en full bonddräng, innan
han klämmer till; men snart blir det för sent. Då är kungen
här och då flyr de kejserlige som skrämda höns. Vid min
farmors skarpskodda nasus göra de icke det!
Äntligen hade mäster Lorenz och hans dotter hittat fram till
Hjelms batteri.
Denne blev häpen att se Gretchen här mitt ibland de
stridande. Men till ära för sin unga fästmö lade han in en större
krus-kardus i röret än vanligt och fyrade av ett skott, som smällde
likt den starkaste åskskräll och kom kanonen att göra ett
skutt tillbaka som en lättfotad balettdansös.
Gretchen satte händerna för öronen och ryckte till men var
ändå både stolt och glad över att se sin käraste mitt i striden.
— Hör du, Hjelm, vände sig mäster Lorenz till honom, tag
dig en stunds paus och följ den här tösen hem. Det finns väl
alltid någon annan, som under tiden kan sköta din kanon. Jag
för min del måste genast skynda till kommendanten.
Hjelm tog Gretchen under armen och avlägsnade sig.
Mäster Lorenz såg ett ögonblick efter dem.
— Gud give att det här vore över, och hela kriget slut! En
präktig gosse, den unge svensken, och jag ser hur han längtar
efter Gretchen och hon efter honom. Ja, det bleve ett vackert
och lyckligt par.
Hjelm och Gretchen veko in på en sidogata för att fortare
uppnå hemmet. De höllo sig i den svåra trängseln försiktigt
utefter husväggarna för att icke vara i vägen för de soldater
och borgare, som kommo springande i mitten av gatan. Så
kommo de till en park, som de gingo tvärs över.
Kanonskottens dån hördes ännu, men de sågo icke eldarna.
Då de togo avsked vid porten till vapensmedens boning,
kysste Hjelm henne.
— Lova mig en sak, Gretchen! Vad än må hända, så stanna
kvar här. Gå icke ut! Då kan jag ju ej veta, var du finns.
Men om det blir fara av, och ditt hem hotas, kan du vara
förvissad om, att jag skall skynda till dig.
Han tryckte henne ännu en gång till sitt bröst och
skyndade bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
