Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
gonen väcktes Mårten Lumpf ur sin söta sömn av
stormklockornas dån. Han kastade på sig sin blommiga nattrock och
skyndade till fönstret. Skrik, rop, böner och förbannelser
ljödo om varandra. Halvklädda med sina musköter i händerna
och värjorna spända över bara skjortan kommo borgarna
rusande ur husen i största förvirring. Vad hade hänt? Vad hade
hänt? Var det möjligt, att fienden vågade en stormning?
Han hade sett kommendanten, general Falkenberg, komma
springande i häftig fart. Denne hade just på rådhuset avslutat
sin överläggning med rådet, då han hörde klockorna ringa och
gevärsskott smälla. Från flodsidan började samtidigt
kanonerna dåna. Anande det värsta, skyndade han att rafsa ihop så
många soldater och borgare som ännu voro vakna och ila mot
Neustadt-sidan till. Där var striden i full gång. Jämte en skara
walloner hade Pappenheim lyckats överstiga den nästan
uttorkade vallgraven och med tillhjälp av stegar klättra upp på
muren, där han, den förste, fäste den kejserliga fanan.
Stadsporten hade blivit sprängd; och i myllrande massor störtade
fienden in. Vakterna sovo. Naturligtvis! Alla utom en, som
i bakrus satt och lallade en visa. Som man trampar en mask
blevo de nedhuggna, alla femton stycken.
Hjelm, som befann sig en bit därifrån, var den förste, som
märkte faran. I blinken fick han sina soldater vakna, men då
dessa sågo fiendens hopar, kastade de musköten ifrån sig och
flydde, virriga av skräck. Även Hjelm måste draga sig
tillbaka. Då kommer Falkenberg rusande i spetsen för en trupp
borgare och soldater. I första sammandrabbningen kastas
Pappenheim och wallonerna tillbaka. Pappenheim rasar. Han ser
staden glida sig ur händerna. Men alltjämt klättra nya hopar
walloner över murarna. Han får förstärkning. Anfaller ännu
en gång. Falkenberg såras av tvenne kulor och sjunker till
marken. Bestörta över sin anförares död fly borgare-soldaterna.
Då lyckas Hjelm samla dem och återgiva dem modet. I
förtvivlans raseri rycka de an. För andra gången kastas fienden
tillbaka. Nya skaror av soldater komma till å båda sidor. Men
fienden är för övermäktig. Och steg för steg trängas
stadsborna undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
