Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
ned eller brändes levande, medan hustrurna och döttrarna
skreko i armarna på rusiga soldater.
Allt, vad löpa kunde, flydde. Till kyrkor, källare, alla
undangömda ställen, som troddes erbjuda skydd, tog man sin
tillflykt. I synnerhet litade man på kyrkorna. I dessa heliga
ställen skulle väl de mordlystna soldaterna icke våga intränga och
störa deras frid med mord och våldsdåd?
I närheten av Sankt Katrina kyrka upphann soldathopen,
som nu genom förstärkningar från hus och gränder ökats till
ett par hundra, en skara av femtio kvinnor och unga flickor,
vilka under höga skrik med upplöst hår och av skräck stela
ögon skyndade mot kyrkan för att där söka skydd. Under det
häftiga springande störtade mången flicka omkull, andra föllo
över henne, somliga trampades ned, några lyckades åter resa
sig och fortsätta flykten. Men de flesta, som sjunkit till
marken, grepos av de främsta soldaterna och buros bort som god
pris.
Hela skaran av kvinnor och flickor störtade in i kyrkan.
Vilken lättnad under de höga valven! Djupa suckar stego
upp ur beklämda bröst. Äntligen voro de räddade!
Porten stängdes i dubbla lås, alla skyndade fram till altaret,
där de nedsjönko på sina knän i bön.
Men utanför dörren hörde de soldaterna dundra och svära.
Den tunga ekdörren motstod dock alla ansträngningar. Då
funno vilddjuren på att hämta en timmerstock. Fyrtio händer
lyfte, man tog sats och med stocken som murbräcka störtade
man löst mot porten. Ett brak — dörren var sprängd.
Samtidigt höjdes ett förtvivlat skri från kvinnorna vid
altaret. Alla rusade upp och sökte gömma sig under bänkar,
bakom skåp eller sprungo, vansinniga av förfäran, fram och
tillbaka på gången.
Men vart skulle de undkomma? Infångade blevo de.
Och när yran var över, grepo soldaterna i ett anfall av
mordlystet raseri sina pampar och höggo huvudena av de
bakbundna kvinnorna. Hela kyrkans golv översköljdes av blod,
mörkrött, rykande kvinnoblod. Det flöt utöver altaret. Det
stänkte på bänkar och predikstol. Och även de målade kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
