Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
— Ja-a, snyftade Clärchen.
. — Men nämnde han icke, vad han hette?
— Ja, A-an-ders, sa han. Och en ny tåreflod störtade
nedför Clärchens kinder.
— Anders! Och kom från Magdeburg! Det kan icke vara
någon annan än Hjelm. Jo, det var då en ljus fågel, mumlade
Benranglet. — Men då kände han väl ännu knappast Gretchen,
återtog han.
Clärchen bara snyftade och såg ned i marken.
— Lugna dig nu, stackars liten, och gå in i värdshuset. Vi
få sedan talas vidare om det här. Det kan väl alltid ordnas på
något sätt, tänker jag, yttrade Benranglet tröstande, i det han
reste sig och gick bort till kamraterna.
Tysta och litet dåsiga sutto dessa och rökte, medan de läto
sina blickar glida över den lilla trädgården, som lyste av
fruktträdens vita blom. Kring de torvtäckta husgavlarna seglade
svalorna i ilande fart. Hönsen kacklade, duvorna kuttrade,
svinens belåtna grymtande hördes från stian och i stallet
stampade hästarna. Allt andades en sådan lantlig ro att kapten
Lars blev riktigt rörd. Och när han satt där och sög på sin
pipa och tänkte på sin gård i Uppland, där väl nu som bäst
höstrågen började kläda åkrarna i grönt och de sista, smutsiga
snödrivorna smälte i skogsskrevorna, kunde han knappast tro
att han endast för en dag sedan varit med om Magdeburgs
stormning och brand och åsett alla dess fruktansvärda
grymheter och våldsdåd. Han nickade till och höll på att somna,
då han åter lyfte huvudet vid att Clärchen hastigt kom
utspringande.
Den unga flickan syntes mycket upprörd och förskräckt.
— För Guds skull, göm er eller skynda härifrån! ropade
hon.
— Vad nu då? Varför skulle vi gömma oss? frågade
Benranglet, medan de andra leende betraktade den unga flickans
förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
