Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
fastnat. Dessutom voro de delvis sönderrivna, i följd av den
andres förtvivlade grepp, då han sökte värja sig från huggen.
Och ännu var jag alltför mycket upprörd för att kunna visa
mig för mina föräldrar.
Så kom jag till stranden av en flod. Då band jag hästen
vid ett träd, kastade av mig kläderna och hoppade i.
Det var i slutet av sommaren och vattnet var tämligen
kyligt. Det kändes skönt att få omslutas av de svala böljorna.
Mina upprörda känslor lade sig och min tanke blev åter klar.
Länge lät jag mig drivas av strömmen. Jag låg på rygg och
såg mot det dunkelblå himlavalvet, där purpurröda och
gyllene strimmor glänste. Det var som om jag skådat in i
oändligheten. Jag låg som i en dvala, medan min blick fängslades
av de bleka stjärnor som började lysa. Hur fjärran föreföll
mig icke i det ögonblick min sorg och min kärlek! Hur liten,
hur fattig hela jorden, hur små och ömkliga människorna! Det
var första gången, som en glimt om evigheten drog genom
min hjärna.
Jag vaknade upp ur mina drömmar vid det att jag frös. Då
simmade jag åter mot land, tog på mig mina kläder, spände
värjan om livet och red i sakta trav mot hemmet.
Då jag kom fram var det natt och mina föräldrar hade
gått till vila. Och jag var glad däröver. Ty jag hade ogärna
velat träffa dem på kvällen, sådan jag såg ut och innan jag
fullt hunnit övertänka min ställning.
Jag väckte en tjänare som jag vill minnas blev mycket
förvånad över min oväntade ankomst och väl skulle blivit det
ännu mer, om han kunnat urskilja min blodiga dräkt och mina
förstörda anletsdrag.
Så kom jag upp på mitt rum och gick genast och lade mig.
Men då var det slut med mitt lugn, som jag återvunnit efter
badet. Så fort jag släckte ljuset, började åter tankarna sin
rasande jakt i min hjärna och ehuru jag på allt sätt sökte
till-bakahålla mina suckar förmådde jag det ej. Känslan av
övergivenhet och vissheten om vad jag för alltid förlorat, var så
bitter och stark att jag tyckte den fullkomligt skulle kväva
mig. Och halva natten låg jag väl så och våndades.
— Jag känner till det där. Ty jag har också förlorat vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
