Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
II
SYSTER CECILIA
Sankta Mäter! Dig jag beder
Stöd mig på den väg, som leder
Upp till dig i salig tro!
Lär mig jordisk kärlek glömma!
Lär mig blott om Dig att drömma
Att mitt kvalda bröst får ro!
Syster Cecilia gick blek och stilla mellan klostersjuksalens
sängar. Hon sjöng. Det var på en sång som hon själv diktat
i klostret.
Lär mig jordisk kärlek glömma!
Lär mig blott om Dig att drömma
Att mitt kvalda bröst får ro!
— Är det Gretchen?
— Nej, det är icke Gretchen. Jag är syster Cecilia, min
vän.
Den bleke sjuklingen höll syster Cecilias hand i sin. Hans
ögon glödde i vild feber. Det ryckte i hans muskler och han
kramade hårt sjuksköterskans fingrar. Hon sökte draga dem
tillbaka, men han tillät det icke.
Han reste sig upp i sängen och hans andra hand famlade
efter hennes midja.
— Gretchen! Varför gjorde du mig detta? kom det åter
rosslande ur hans sammansnörda strupe.
Syster Cecilia svarade ej. Men hon strök sjuklingens panna
och tryckte honom sakta ned på bädden.
Han kände den mjuka handen på sin panna.
— Det är ju ändå du, Gretchen, viskade han. Men hur har
du kommit hit — till min sjuksäng?
— Det är icke Gretchen. Jag är blott din sjuksköterska, din
vän, sade syster Cecilia.
Men den sjuke hörde intet.
— Om du visste, Gretchen, min älskade, huru jag längtat
efter dig! Sedan jag i ursinnig dårskap sprang bort ifrån dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
