- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
174

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

bädd i skuggan, så att hans feberglödande ögon icke skulle
plågas av dess sken; sedan lade hon ett kylande omslag på
hans heta panna.

Så satte hon sig på en stol bakom hans bädd och viskade:

Lär mig jordisk kärlek glömma!

Lär mig blott om Dig att drömma

Att mitt kvalda bröst får ro!

Så snart Hjelm somnat, började åter fantasierna:

— Dåraktig!... sade jag dåraktig?... sade jag det till dig?
Förlåt mig, min älskade. Det var jag som var dåraktig. Ja,
en fullkomlig dåre... Icke ge oss, mina vänner! Sikta väl och
skjut med stadig hand! Ännu ha vi några stenar kvar på
barrikaden ... Ah! Se på de uslingarna, de fega drängarna! Nu fly
de!... Förbannelse över dig, Magdeburg, och dina krämare
till soldater... Haven I varit barmhärtiga? Haven I varit
renhjärtade? så sade mannen på Magdeburgs murar ... Och
så sade munken ock ...

... Men var är du, Gretchen? Varför kommer du icke?

Hjelm satte sig upp i bädden. Hans blickar, som voro
utan uttryck, irrade oroligt omkring och han kastade sig av
och an i bädden.

Syster Cecilia gick fram till honom.

Så snart han kände hennes närhet grep han hennes hand.

— Gretchen! Gretchen! ropade han i ångest och vånda.
Förlåt mig, min älskade. Det var jag, som var dåraktig. Jag
sprang ifrån dig då ditt öga sökte mitt. Men jag kunde icke
annat. Mina kval voro för stora. Jag kunde icke uthärda dem.
Och därför löpte jag bort... Gretchen! Jag vill kyssa din
hand.

Och Hjelm drog syster Cecilias hand till sina läppar och
kysste den.

Så föll han tillbaka på kudden och somnade lugnt.

Syster Cecilia satte sig vid sängkanten och såg på honom.

Nu anade hon hans saga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free