Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - III. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
— Den fromma syster Cecilia som går här så stilla i sin
svarta nunnedräkt har också en gång haft ett äventyr — kan
du tro detta?
— Ett kärleksäventyr?
— Ja, ett så kallat kärleksäventyr, mumlade syster Cecilia.
— Jag har länge misstänkt det, svarade Hjelm leende. Men
berätta för mig hur det gick till.
Syster Cecilia tycktes icke höra på honom. Hon satt en
stund liksom i dröknmar. Slutligen kom det i avbrutna satser
från hennes läppar:
— Ah, jag minns det ännu så väl... När de togo honom
från mig... Jag ser honom ännu framför mig ligga blek
blödande på landsvägen, medan starka karlarmar grepo mig och
sleto mig från honom. Det var en förfärlig stund... Sedan
svimmade jag och vaknade ej upp förrän jag åter befann mig
på min faders gård ...
Syster Cecilia tystnade. Hjel|m teg också och betraktade
henne förvånad. Han anade en sorglig historia bakom hennes
ord.
Så fortsatte hon:
Vi möttes i skogen, en ung fänrik på besök hos släktingar
på ett gods i närheten av min faders gård. Han hade kommit
dit på några månaders ledighet från kriget. Vi fingo varandra
kära. Vi ville gifta oss, och Heinrich — så hette fänriken —
friade. Men han var fattig och min far älskade framför allt
rikedom. Heinrich blev utskälld och det var inte långt ifrån
att han blivit nedstucken, så fräckt tyckte min far att hans
tilltag var. Då beslöto vi att fly. En natt höll Heinrich med en
gigg på landsvägen utanför parken. Jag smög mig ut ur mitt
rum efter att i hast rafsat till mig litet nipper och kläder. Vi
foro i väg. Ack, hur väl jag minnes de första lyckliga
timmarna i giggen, tätt tryckta intill varandra, medan hästen
rusade fram i nattens dunkel. Men efter en stund hörde vi
buller bakom oss. Vi vände oss om. I månskenet såg vi ett
tiotal ryttare galoppera på vägen efter oss. Strax sedan jag
smugit mig bort, hade nämligen min faster kommit upp på min
kammare, sett de utdragna lådorna, klädesplaggen, anat oråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
