Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - IV. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Och kapten Lars, som kommit rusande som ett glödande
klot och brummat och fräst, låg nu helt förnöjd och kunde
icke se sig mätt på Clärchen och hennes pilt.
De övriga sutto och pratade. Ett och annat om de äventyr,
soto de på skilda håll upplevat, hade de väl redan berättat för
varandra, men mycket var ännu osagt.
... Och du förde flickan — syster Cecilia, menar jag —
från klostret och till hennes trolovades hem? Vad var det han
hette nu? frågade Stjernstråhle.
— Heinrich Redlich, löjtnant i Pappenheims här.
Tillfälligtvis var han hemma på besök. Och det blev fröjd och gamman
må du tro. Han dog aldrig på landsvägen utan kryade till sig
och kom sedan åter ut i kriget. Aldrig har jag sett en
människa så strålande glad som den unge löjtnanten, då Cecilia kom
honom till mötes. Och hon själv! Jag kände knappt igen den
blida, fromma syster Cecilia, så yster och skälmaktig hade
hon blivit, sedan hon väl kom ut ur klostret... Men vad
beträffar kvinnorov — ty det ska väl kallas så då jag rövade
en kvinna ur ett kloster — hur gick det med skönheterna,
som ni hade framför er på hästryggen, då ni redo från
värdshuset »Den gyllene bägaren»?
— Jaså de! Jo, de återvände efter några dagar till sina
släktingar och Clärchen följde med oss. Men — tillade
Stjernstråhle med en skälmaktig blinkning — du skall tro att det
satt hårt åt.
— Hur så?
— Jo, för egen del hade jag icke ogärna sett att flickan följt
mig; men ännu värre var det med kapten Lars. Han var blixt
kär i den mörka.
Kapten Lars lystrade till. Han rynkade ögonbrynen och blev
röd i ansiktet.
— Vet skäms, pojkspoling! röt han. Jag kär i en flicksnärta!
Och det säger du, just då jag som bäst ligger och tänker på
min snälla gumma i Uppland. Men, mumlade han för sig själv,
flickan var dock verkligen söt.
— Va sa kapten Lars? frågade Hjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
