Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221’
— Åter en tapper man ... och därtill en av de bäste ...
Det blir dyrt det här!
Så vänder han sig till ryttmästar von Drake.
— Säg till överstarna för svenska, blå och röda brigaderna
att de rycka an!
Och Benranglet spränger i väg.
— Ett par skvadroner rytteri till kunde heller icke skada...
Jag vill själv hämta dem och hjälpa Horn, tänker kungen och
galopperar bort mot högra flygeln.
Efter en stund ha de svenska, röda och blå brigaderna
ankommit till Horns vänstra flygel. Gula brigaden kämpar men
håller på att trängas tillbaka. Men de övriga brigaderna
medföra läderkanoner, dolda bakom tre led soldater. Luckorna
öppnas. Och ett mördande kulregn kastas mot fienden. De
draga sig tillbaka.
Och hela rader av de angripande falla till marken som gräs
för lien.
Nu blir det ett kämpande på liv och död, man mot man,
med pamp och pik, musköt och pistol, kula och kolv.
Regementena blandas om varandra i fruktansvärd förvirring.
Röken och dammet från hela den övriga krigshären drevs
av vinden nedåt vänstra flygeln och insvepte alltsammans i så
tjocka moln att det blev mörk natt. Ingen kan urskilja vare
sig vän eller fiende. Brigaderna slå sina särskilda marscher
för att tropparna icke skola gå vilse och skingras.
Men fältropen »Immanuel» och »Jesus Maria» hördes
stundom genom larmet och vapenbraket. Och då störtade man mot
varandra och det ursinniga mördandet fortsattes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
